Jag ska fortsätta anstränga mig på samma sätt jag har gjort den sista månaden av skolan. Ge hundra, våga lita på mig själv.
Träning
Jag ser gärna att jag har ett marathon under bältet efter 2011. Men för att det ska lyckas så måste jag ge minst 3 månader för att bygga upp mig och gå ner i vikt innan jag kan träna på allvar. Det betyder att jag har 3+5 innan jag är i bra mara form. Alltså blir det till att sikta på ett marathon i Augusti.
Ett lopp som jag har spanat på är detta. Dock så betyder ett maraton 2011 inte att det inte blir några kortare lopp. Funderar på att plocka lite hastighet och ta ett 10k eller ett halvmara under våren. Typ det i Leeds den 8e maj. Helt beroende på hur uppstartandet går.
Mat
Äntligen har jag insett, jag måste äta varannan timme för att vara nöjd och glad. Hålla i det här. Se till att ha nog med näring och energi för att orka allt jag vill göra.
Hunden
Hon måste flytta. Jag måste vara stark nog att ge upp henne. Det kommer att bli tungt. Jag älskar ju den här tjejen.
.
Jag hoppas att 2011 blir ett pojkvänsfritt år, med många vänner och mycket träning.
.
När Frida kommer nästa vecka ska vi sätta och ner och göra den riktiga listan för 2011 och även utvärdera 2010.
Jag älskar att min bästis älskar listor lika mycket som jag.
Året började med nyårsfirande tillsammans med min älskade. Alltså Frida. Sen var dessutom våra dåvarande pojkvänner med. Efter att inte ha setts på 4 år så var det helt fantastiskt att få träffas igen, promenera prata, skratta, leka och bara njuta.
Jag kommer ihåg känslan jag hade då, känslan av att inte räcka till, inte riktigt trivas men ändå känslan att vilja kämpa. Jag bodde med Jaapis, visste väl hela tiden att vi inte riktigt passade ihop, men körde på för att vi hade haft många fantastiska perioder tillsammans. Väntade på att nästa uppåtsving skulle komma. Att det skulle bli bra igen.
Lite visste jag då att det bara var månader kvar tills vi skulle göra slut.
Februari
I februari startade vi upp det det andra projektet i min skola. Det skulle visa sig vara något av det tuffaste jag någonsin varit med om. Men en lärare som mer eller minde idiotförklarade sina studenter och utan uppmuntran så blev det här mitt första misslyckande i Delft. Dock så lärde jag mig fantastiskt mycket och att misslyckas gav mig möjlighet att backa för att få lite perspektiv.
I februrari lärde jag även känna Karolin, en annan svensk i Holland. Även om det var lite bumpy i början så har den vänskapen växt sig stark och fin. Vilken lycka att inte vara ensam svensk i ett litet land.
Mars
I mars, jag kommer inte ens ihåg mars. Är det ett bra eller dålig tecken? jag misstänker att jag pluggade på med projektet och var konstant utmattad. Hehe, finns även bara ett mail från i mars, så jag vet inte riktigt vad som pågick då.
April
I april var det mycket bråk och tjafs. En riktigt tung månad, jag försökte hitta mig själv, desto mer jag kämpade ju mer kändes det som att jag föll handlöst ner i djupet. Det var sjukt tungt och jag kände mig värdelös. Jag tänker att det var i April som Chica kom in i mitt liv för första gången.
Då bara några veckor.
Maj
I Maj gjorde jag och Jaapis slut. Vilken otrolig lättnad. Jag kommer ihåg vilken sten som lyftes from mitt hjärta, samtidigt som jag var livrädd. Hade ingen aning om vad som skulle hända, hur jag skulle orka och var jag skulle klara.
Det mest framträdande för maj var ändå vännerna. Dom slöt sig upp omkring mig. Som lejonhonor, vaktande, ömma, tröstande och lugna. Gav mig ett stöd som jag inte visste var möjligt. Jag kunde släppa rädslan, om än för korta perioder och bara vila i vänners famnar.
Jag letade lägenhet och hittade en. Inte vilken lägenhet som helst, utan en helt fantastisk.
Nära skolan, bra hyra och underbara hyresvärdar.
Jag fick även vänner i Delft, Viv och Simone blev mina pluggkompisar. Det var skönt att ha ett hem.
Muse och Editors i Nijmegen
I slutet av maj kom även fröken hit. Meningen var att hon skulle stanna i 4 veckor... Vilket resulterade i en 10 månader lång vistelse.
Juni
I juni kom jag igång med träningen, målet var Amsterdam maraton och jag gjorde inte mycket annat än att springa.
Sakta men säkert började jag hitta tillbaka till mig själv. Jag gick ned i vikt och kände mig stark.
Det viktigaste var dock musiken. Jag hade varit död musikmässigt hittade äntligen tillbaka till min öppenhet till ny musik. Det blev mycket blandat. Mycket nytt och framför allt, mycket roligt.
Juli
Träningen och maten fungerade fantastiskt bra, jag var dock väldigt ensam. Visste inte hur jag skulle våga ta mig fram i den här stora främmande staden. Var så orolig över hur Paula mådde och kände mig maktlös.
Jag var väldigt duktig på att blogga, skriva dagbok och reflektera över händelser i mitt liv.
La pengar på springgrejer istället för mat.
Augusti
Augusti började med att Frida kom hit.
Underbara Frida.
Hon kom hit, klippte av mig håret och bara fanns. Vi drack öl, bakade kakor och skrattade ihjäl oss.
Under den senare delen av augusti kom Viv hem. Det i sig kanske inte var så stort.
Men jag träffade Gareth för andra gången.
Så här i efterhand har han berättat att han tyckte att jag var knäpp. Eller snarare att jag ljög för mig själv. Jag kommer ihåg den kvällen, jag satt och sa att jag var så glad hela tiden. Vilket kanske inte stämde, det handlade nog om en stor lättnad. Jag kände att livet hade börjat.
Jag träffade även Jonathan och Krish, pojkarna som skulle bli mina favoriter.
September
Skolan började igen, och likaså stressen. Springande sköttes dåligt och kilona kom smygandes.
Vi hade pokerkvällar, var ute och svirade, jag tog upp virkandet och kände mig allmänt huslig.
Överlag så var september mest lek.
Jag köpte hängslen, vilket kanske var den bästa investeringen någonsin
Oh! Glömde nästan, i Oktober kom jag även fram till hur gott det är med irish coffee!
Kom även fram till att man kunde köpa stora påsar skittles på bion. Så det blev mycket film...
Oktober
Amsterdam Marathon.
bästa känslan någonsin.
Chica blev även steriliserad och tyckte synd om sig själv.
I allmänhet var det mycket Chica i oktober
Jag och Gareth gick på långa promenader, runt i skogarna, hem till Jonathan.
Han blev även min handy man som fick laga min cykel för första gången.
November
Gareth flyttade till London, vilket var lite trist.. Men ändå, så här i efterhand, helt odramatiskt.
Vårt 3e projekt började. Jag träffade Olaf och Raoul. Gillar Olaf mest. Fick många långa timmar med massa skratt.
Vettigaste investeringarna
November var dock en trist månade på träningsfronten. Min skada/överansträngning i vänster ben blev värre och värre. Jag kunde träna relativt bra under en period. Men i det stora hela så har jag varit invalid sedan November. Not good. December
Okej. Nu har ett år gått.
December har varit månaden när min självkänsla har kommit tillbaka till sitt forna jag, jag har byggt upp ett ordentligt nätverk av vänner och skolan är på topp.
Mamma har varit och hälsat på. Pratat ut, hittat tillbaka till varandra och bara njutit.
Jag har tagit bort all stress från saker som jag inte vill göra. Börjat styra upp realistiska mål
All in all, så kan man säga att det här året toppar 2009, vilket också var helt otroligt.
Det året lämnade jag mitt land, lärde mig ett nytt språk och satsade på förhållandet.
.
Jag är glad för vart jag är nu. Även om det känns trist att Jaapis och jag inte har någon kontakt kan jag tycka att det är upp till honom. Jag förstår att han tyckte att det var drygt att jag totalt stängde ut honom efter att vi hade gjort slut. Men det var vad jag behövde göra för att överleva.
Under 2011 hoppas jag på mer resor, mer skola och framför allt mer springande.
Jag har aldrig gillar julen, när jag var liten så var min pappa väldigt sjuk just under julen och senare så har det varit så laddat och jag har massa dåliga minnen.
I år har jag valt att stanna kvar i Holland. Skippa att fira, men att ignorera det tolalt... hur kul är det?
Så imorgon ska jag ut och handla inför en -enligt mig- perfekt jul.
Det blir typ plugg och god mat. Ska nog baka lite lussekatter och kanske köpa lite glögg från IKEA.
På måndag kommer ju Fridis, så jag ska investera i en kudde åt henne också.
Jag känner mig så handfallen inför det här. Vad ska jag göra? Jag fattar att ju mer jag pressar på något som redan är ömt, desto större skaderisk löper jag.
Men vad tusan?
Just nu väntar jag på mitt EU-försäkringskort så att jag kan gå till doktorn. Det känns som mitt enda realistiska alternativ.
Förövrigt går skolan bra, presentation på torsdag. Sjukt stressigt.
Jag ser fram emot mars, då saker och ting lugnar sig lite.
Det händer inte så mycket nu. Allt jag gör att att plugga, promenera chica och äta mat. Och sova. Sömnen funkar bra. Jag ska strax iväg till skolan (älskade skolan) för att utveckla vår plan med pojkarna.
Ångesten om att det skulle kunna vara så mycket bättre samtidigt som man blir stressad över att man vill så mycket mer än alla andra. Vår design är så sjukt komplex, så jämfört med de andra grupperna som kanske har 10 punkter där det måste fungera, så har vi 50. Det är sjukt invecklat och om det inte görs bra så blir det skit.
Jag kan med 90% säkerhet säga att jag inte kommer att vara i form för att springa verona. Jag sprang imorse, det kändes "okej", men att satsa på marathonträning med en öm fot känns ju galet. Det blir många små steg för att styrka upp muskler och sedan i det längre loppet satsa på ett marathon senare.
Tror jag. Inget bestämt, jag ska smälta allt och tänka på saken. Jag har lovat mitt resesällskap att jag vet hur det blir efter jul, så att dom kan boka sina biljetter.
Det känns bra att ha sprungit, det känns trist att jag inte är i bättre form.
Mina senaste 48 timmar har varit helt sjuka. Jag har nu äntligen hunnit komma ikapp mig själv och har satt mig ned för att dricka lite te och äta en lussekatt.
De senaste två dygnen har jag hunnit med, plugg plugg plugg, en super produktiv/insane dag med min grupp (det är så underbart att jag dör), datorn krashade, Jonathan och jag har försökt fixa min dator, snö snö snö, biljard eller nej förresten... snooker? Jag kan säga såhär, jag fattade ingenting men är tacksam över tålamodet som visades från pojkarnas sida, Jag lyckades på egen hand fixa min dator i dag på efter middagen och tillsist massa promenande i snön. Hunden är så lycklig av snö. Hon springer i stora cirklar och bara härjar.
Jag är dödstrött och vet att jag har en lång dag med mycket plugg imorgon också.
I övrigt är det någon högtid här i Holland nu i helgen också, hur har jag lyckats missa den förut?
Alla får paket och grejer.
Nåväl, nu ska jag ta mig ut med Chica innan jag lagar middag och pluggar vidare.
Just nu är det tuffaste att ladda om batterierna. Jag vet hur viktigt det är att vila om jag vill vara högpresterande. Men dagar som idag när jag har varit igång sedan 7 (egentligen legat vaken och planerat hela natten) är det svårt att hålla effektiviteten uppe.
Något som jag dock har lärt mig är att jag presterar bättre överlag om jag har mycket hela tiden, emellanåt vilar och gör saker som är roliga. Det kan låta logiskt, men det är lite moment 22... Allt blir så mycket roligare när jag investerar tid i det.
nåväl.
Nu ska jag plugga på några timma till och sen sova.
Imorgon blir det skola hela dagen och sen eventuellt biljard med pojkarna. Får se om jag orkar.
.
Signing out
yours truly, flickan som inte har tid att klippa luggen längre.
Morgen började med en morgonjogg. Den första på ett tag. Det blev 3.5 kilometer på ishalt underlag. Jag ville gärna känna efter hur foten/benet kändes i lugn och ro. Prognosen är att det känns, men det gör inte ont.
Vilket är bra. Sakta sakta sakta, ska jag nu börja starta upp. Fokus blir fortsatt styrka.
.
Efter stretching och dusch käkade jag frukost och förberedde lunchen för dagen (jag är duktig och tar med lunch till skolan).
Idag blev det currysoppa, morötter och äpple.
Efter att ha cyklat till skolan och tagit mig upp för ALLA trappor till vårt arbetsbord så går brandlarmet
Så det var bara att ta sig tillbaka ned igen...
Mellan 9 och 17 så satt vi och var fantastiskt kreativa.
Här är lite bilder på vad vi har åstakommit idag.
jag älskar skolan.
.
Nåväl, nu har jag precis kommit hem, ätit middag och gått igenom planen för kvällen/resten av veckan.
Jag ska sätta igång och plugga innan jag störtar i säng.
Min blogg om min flytt till och mitt liv i vackra Holland. Pluggar till arkitekt på roliga TU Delft. Försöker prestera något sånär bra när det kommer till att springa fort och springa långt. Vara kreativ och ha tid för att andas ut.