Mitt största misstag såhär långt, inte bara i flytten utan i livet, är att tro att jag är begränsad.
Att jag kanske inte skulle kunna klara av någonting, fast jag verkligen ville det. Nu sitter jag här, dagen efter min första "aha" dag i Holland... Igår gjorde jag allt som jag ville, jag struntade i att vara rädd eller nervös. Jag körde på med vad som var viktigt. Och egentligen så kändes det inte ens speciellt bra efteråt, det var bara precis som det skulle vara.
Skönt tycker jag. Att det här har kommit fram såhär fort, att jag slipper en startsträcka på flera månader. Tänk flera månader med att vara nervös, ledsen, orolig och jag vet inte vad mer.

Men nu är jag där jag vill vara, med lite planerning och lite jädrar-anamma.

Igår köpte jag en våg igen, nyfiken på se vart jag hamnat efter några veckors stressätning och utan riktigt tränande. Jag var plus några kilon, jag tror banne mig att det sporrar mig ännu mer. Nu jävlar kör vi igen.

Jag ska börja med att promenera ut ett morgonspår åt mig själv. En såndär bra slinga som jag bara kan gå utan att tänka. Jag ska forstätta med yogan. Tror att Cindy får vara något jag gör när jag har tråkigt.. Hon var inte så jättetuff att följa och jag gillar jättetuff. Jag tänkte ta och köra bort värsta fettet till sommaren, palla att springa en mil utan problem och vara där min kropp vill vara. Det blir nog några kilon och det blir nog jäkligt roligt.

Lite riktlinjer som jag har lagt upp för mig själv är:
-Inget godis/onödigt socker på veckodagarna
-Promenad+Yoga varje dag tills dess att det är såpass varmt att jag vill springa igen.
-Se till att dricka ordentligt, äta ordentligt med mat och frukt
-Se till att vila ordentligt
-Se till att ha roligt i vad jag gör, det här är trots allt hur jag ska leva resten av mitt liv och inte någon kort bantnings historia.