det var så stort att inte falla tillbaka igår, det kändes fantastiskt redan igår, såklart. Men idag, idag har jag byggt lite mer grund att stå på, idag är jag lite starkare än vad jag någonsin varit förut. Min erfarenhet från igår kommer jag ta med mig nästa gång det blir tufft. Och känslan jag har idag kommer jag leva på länge.

Det finns många aspekter av att leva i ett beroende.

Skammen, förnekelsen "det är inte sååå farligt, egentligen" och insikten som gör så ont.

Men här är det. Det är ett beroende. Har sagt orden 1000 gånger, skrivit ner det miljoner.

Nu är insikten här, jag kommer aldrig ha ett normalt förhållande till socker. Och jag kommer falla,

men varje gång jag faller så vet jag bättre hur jag ska ta mig upp igen. Igår var stort, det blev inget fall.