Jag vänder mig mot Jaapis, här vid databordet där vi sitter, tar hans hand och börjar sjunga texten till "bridge over troubled water", hans reaktion är att sucka och fortsätta spela. Varför fick jag, när jag tycket att jag är världens roligaste, en kille som inte uppfattar hur genialiskt rolig jag är?

Det kan kännas som ett riktigt slöseri med talang, men jag har hittat nya sätt att uttrycka mig och är bra mycket charmigare mot människor som jag möter. Allt för att jag inte får ut alla skämt i mitt sällskap som jag har hemma.
Jag går i högvarv i min egen humor och skrattar åt mig själv dagarna lång när jag är hemma ensam och jag tycker att det är a-okej. För jag är en förbannat rolig människa.


Annars då? I helgen har föräldrar varit på besök med hund. Jätteroligt faktiskt, jag ska aldrig mer vara nervös för kindpussar eller för att inte vara bra nog. Igår var Daniel här och vi åt cupcakes , spelade wii och tittade på film. Det kan bli lite tuff jargong när det är två killar mot mig, men jag vinner de flesta ord-krig och tycker själv att det är dom som är lättlurade.

Cupcakes

Igårkväll fick vi kattbesök, av en söt kattflicka som bestämde sig för att komma in och hälsa på lite.

Kattflicka på besök


Det var också roligt. Jag kan säga att liv utan djur är förbannat tråkigt när man levt med djur jämnt jämnt jämnt, jag har fått löften och att vi ska få ha bliksem (föräldrarnas katt och tillika min stora kärlek) här när dom åker på semester, Min lycka är gjord.



Jag och Bliksem