När jag imorse, alldeles nyvaken, runt klockan 5 stapplade fram framför spegeln insåg jag att jag äntligen har uppnått ett av mina livslånga mål. Nämligen att bli en ninja.

svart som natten!


Om någon undrar varför jag valde att bege mig ut klockan fem, så kan jan informa att Chica har gråtit hela natten och att jag vid 5 helt enkelt gav upp alla försök att sova.

Så utan sömn tog jag mig ut på en 2.5 timmes springtur.
Första långpasset som kändes bra, ja till 90% i alla fall, ingen smärta.

Nu är jag duschad och klar, äter lite gröt och dricker en kopp kaffe i väntan på att min kroppsvärme ska komma tillbaka.

Jag måste säga, shit vad jag har blivit smal! Även om kortet är strategiskt vridet åt vänster så syns det tydligt.
Mest av allt längtar jag efter csn, så att jag kan köpa nya springskor. De jag har nu har givit mig 2 blånaglar eftersom att dom klämmer på väldigt välplacerade ställen.


På lördag kommer Viv hem (wohow!), vi har haft en del samtal över sommaren... De flesta har gått såhär:
Viv: Jag kommer hem det här och det här datumet
Jag: Köper du oliver med dig?
Viv: Jo, ja. Men vi måste styra upp öldrickande när jag kommer hem. Dra med hela gänget.
Jag: mmm, ja visst. Svarta oliver? Jag vill inte ha gröna. Jag vill ha oliver. Hur mycket tror du att du kan få med dig?

Det är hennes eget fel! Hon är grek, då ska man ta med sig oliver åt mig.
(förövrigt kom Simone hem från grekland förra veckan, med oliver till mig... Så där ser man. Jag har tränat dom väl!)