Vi börjar här, skohyllan som har blivit hem för springskor. Det planeras inköp av fler!

Nu är det såhär, för ungefär 2 månader sedan så pratade jag och min Frida lite om hur det skulle vara att faktiskt ta och springa Amsterdam Marathon. Sakta men säkert växte längtan hos mig att faktiskt fixa det här.

Lets fastforward till idag, Jag är beroende av att springa. Jag försöker pressa upp distansen (15k nästa) och pressa ner vikten, 11kilo på 8 veckor.
Så ser det ut idag.
Jag börjar bli riktigt snabb, eller ja, snabbare och som sällskap har jag fröken Chica-banana.
En perfekt träningskompis som aldrig bangar för 30kilometer på en dag (hälften med cykel för att trötta ut henne). Fröken som egentligen bara skulle stanna i 6 veckor verkar stanna här ett tag till.
Jag klagar inte, förutom på hur korkad hon är, men vi har det bra.
Jag har gått ifrån att springa för att jag vill gå ner i vikt till att faktiskt kunna njuta av att ta en 6kilometers runda som avslappning. Jag älskar det.
I hemlighet har planer också börjar smidas om Triathlon. Du vet, simming, cykling och sen löpning allt på en dag, efter varandra.
Men det får bli nästa sommar, en sak i taget. Den 17 oktober blir det i alla fall Amsterdam Marathon!

Annars så har jag bott in mig rätt bra


Här kommer lite bilder på lägenheten




Dagarna spenderas med solande, yoga, joggning, planerande av framtiden och lite ströplugg.
Sommaren som såg ut att bli så ensam och sorglig är i dagsläget rätt schysst.
Jag tror verkligen att jag behövde landa för att hitta mig själv och tänka ut vad jag vill.

Jag saknar så klart Jaapis, men mest för att vi var såpass bra polers. Jag har gjort det klart för honom att jag gärna är vänner, sen när jag är helt över honom. Usch, jag vill verkligen inte bli sårad mer.
Och det enda som kan såra mig är hur jag väljer att uppfatta saker, så jag väntar tills dess att jag är redo att uppfatta saker på ett sätt som passar bra.


Nu är det dags för lite yoga.