Pfff, Igår låg vi såhär jag och Chicisen. En hel dag i  sängen. Tittade på tombraider 1 och 2,  lyssnade på musik, tyckte synd om oss själv. Det är min bestämda åsikt att brustna hjärtan får ta dagar ibland då vi inte gör något alls. Hela dagen gick åt tänkande och ältande.
Så idag plockar vi upp bitarna, tittar på dom och reser oss upp.
Nu har jag perspektiv. Det är jäkligt skönt.

Åh, jag längtar efter skolan i höst. Jag längtar efter att göra bra ifrån mig, efter att få ut all min energi.
Jag längtar också efter Amsterdam Marathon, efter att Frida kommer hit, efter att Viv kommer hem från Grekland. Det finns så mycket fint i framtiden.
Just nu kan jag inte annat än att njuta av nuet, jag fokuserar på vad jag har och förbereder mig inför framtiden.

Det blir många halvdeppiga inlägg just nu. Men det här var en stor grej. Inte det att vi gjorde slut, utan det att jag inte insåg hur det var tidigare. Hur fel ute jag har varit... Jag som trodde att jag var mig själv har lurat mig själv till att tro att jag behövde ändras. Tänkt att -jag- inte har varit bra nog. Har tappat mig själv, innan jag ens visste vem jag var.

jaja.

moving on, moving up?