Ibland så är det tufft. Jag vet egentligen inte vad det är jag saknar, men just nu så känns det sorgset.
Jag antar att det kommer att ta ett tag innan man helt och hållet kan komma över hjärtesorg.
Just nu är det i alla fall första gången på ett bra tag som jag är sorgsen och det känns inte som att det kommer vara så länge.
Det konstiga är att det kom när jag satt och titttade på rundor som jag vill springa.
Jag ser att dom som är långa, ut runt fält och landet.
Då saknar jag honom. Mest för att hans föräldrar bodde i någon håla.
Eller jag saknar inte, jag minns bara. Och det kan göra ont att minnas alla förhoppningar som man har haft.

Nu har jag i alla fall nya förhoppningar och nya mål.
Det gör det enklare att länma de gamla bakom.


Till min bucketlist vill jag gärna lägga till en sak

+ Jag vill promenera i Paris med vackra kläder och shoppa massa nytt. Vara vacker i Paris är ett av mina mål.