Felicia

Kämpade så länge mot stressen, ångesten och suget. Flera flera timmar.

Sen kunde jag inte hålla emot längre.

Jag önskar att jag vore smal och häftig, så att jag kunde tycka att det var okej att äta jordnötssmör, med sked, direkt ur burken.

Men det är jag inte, jag är en i ett mellanläge där jag inte riktigt känner igen mig själv.

Det är så mycket som är på gång att jag inte vet var kraften kommer från.

Det är vågor åt alla håll, som ger mig en knuff över ryggslutet.

Jag blir så arg,

Jag blir så snabb,

jag får ångest,

Försöker hitta fotfästet, hittar och håller kvar.

Sen kommer en ny våg och jag har inget annat val än att äta jordnötsmör, för att palla.

För att slippa paniken.

Sen tänker jag

jag skär mig i alla fall inte, lite jordnötsmör... vad gör det?