Felicia

kan man träna upp tålamodet?

Kategori: Allmänt

Jag har för den första, egentliga, gången kunnat stoppa mig själv i mina tankar som har med att stänga folk ute att göra.
Bara för att jag inte har fått den reaktionen som jag hade hoppats så behöver inte en hel vänskap bli bortkastad eller en vän bli utestängd i väntan på "det rätta beteendet".
jag vet att det låter himla dramatiskt, men jag har ofantligt lätt för att vara allt eller inget. Stänga ute istället för att släppa in och bli sårad.

Jag tycker om mina vänner där jag inte har så himla mycket investerat. Jag tycker att det är skönt att ha vänner som man kan vara trevlig mot, men inte bli besviken om man inte får allt det man behöver.
Jag har många sånna vänner, jag vet att 90% av dom skulle finnas om jag behövde bli räddad och jag skulle finnas för dom om de behövde det samma.
Men sen finns de vännerna där man går in med själ och hjärta. För att man kan, för att det finns intresse.
Det är de relationerna som är svåra att hålla på en bra nivå. Jag kan vara så himla rädd för att bli sårad, samtidigt som att jag aldrig skulle byta bort det.
Jag önskar att jag bara kunde släppa in, utan rädsla för att bli sårad.
Jag tror att det är viktigt för mig att inse att jag inte är färdig än, jag behöver inte ta alla rätta besluten, jag behöver inte ge hela mig själv till någon för att vara bra nog.
Jag kan få ge det jag vill och ta det jag får tillbaka.
Fast allt blir ju så mycket mer komplicerat när man verkligen inte vill vara utan personen. Då är det ännu svårare att inte vara rädd för att förlora och för mig leder det till att jag har ännu lättare att stänga ute.
Pucko pucko pucko.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: