okej, reaktion på mitt tidigare inlägg.
Jag tror inte alls att det egentligen handlar om gamla pojkvänner eller mina nya vänner när det kommer till min osäkerhet. Jag tror att det är det faktum att jag vet att jag stiger in i den här nya världen och att det gör mig rädd. Jag har aldrig förut varit där jag vill vara och jag har aldrig varit såhär glad.
Det är väl ganska naturligt att jag är förberedd på att förlora allt det fina? Vore jag inte det så skulle det nog göra för ont. Hur som helst, med pojken också... jag är ju egentligen inte alls sugen på förhållanden just nu, men jag tror att det himla mycket ligger i dealen som har säljer. Löftet om att allt är möjligt.
Han är nog en av de modigaste människorna som jag någonsin har träffat och det gör att jag vill vara modigare. Han får mig att vilja uppnå alla mina drömmar. Sjukt egnetligen, vad man kan bli inspirerad.