Jag vet inte ritkigt vad jag ska ta mig till. Jag tycker om dom så mycket, jag tycker att pojkarna är så fina och roliga.
Jag vet inte riktigt hur det här ska sluta bra.
Just är det verkligen så, jag pendlar som tusan. Mellan tankar på "kan dom verkligen tycka om mig tillbaka?" till "äh, vem tror du att du är... Du skrattar bara för att vara snälla".
Typ.
Jag har liksom spenderat en väldigt lång tid med en människa som fann mig fantastiskt ointressant och det har satt sina spår. Jag har mycket som jag vill och kan prata om,  men jag får nästa ångest så fort jag har gjort det. Jag antar att folk helt enkelt inte tycker om mig.


Och sen han, han som är den finaste. Det är ännu värre. Jag kan inte ens låtsas som att jag inte tycker att han är fantastiskt fin. Men det går ju inte. Jag fattar ju att det inte finns en chans, så jag känner att jag ger upp redan nu.

Förövrigt är jag inte frisk nog att springa. Det gör ont i hela kroppen av längtan, men vad ska jag göra? Springa nu och bli mer sjuk?
Jag känner mig väldigt uppgiven, snart kommer viv för plugg.