när jag tänker på den här fröken.

Önskar att hon skulle kunna komma och bo hos mig. Ibland tänker jag att jag kanske kan förändra hela mitt liv, för hennes skull. Behöver jag verkligen vara i skolan så sent på kvällarna? Behöver jag verkligen ta mig ut på helgerna? Måste jag prioritera mig själv över henne? Hon är den finaste jag vet.
I svåra stunder kan jag faktiskt inte förstå varför jag skulle vilja leva mitt liv utan henne.
Just nu är det svårt att hitta en enda anledning till att jag inte ska ta henne med hem till mig efter sommaren.