Har jag sagt att jag jobbar på ryskan?
Jag kan säga immer wiede och wunderkind.
Använde mig av google translate för det svenska.
Så det blev säkert något knas nu.
Om en vecka vaknar jag förhoppningsvis upp och är i Sverige.
En ny värld. Som verkar mycket mindre deprimerande efter 3 insikter.
1. Jag ska träna som ett AS!
2. Jag har 3 veckor lov när jag kommer hem igen, hinner njuta av det också.
3. Svenskar som jag tycker om  (utan innebörds ordning eller mer förväntningar om att jag ska komma ihåg alla), Frida, Sara, Hanna, Sandra, familjen (sekten alltså, inte biologiskt), Fanny (kommer du till gävle?), alla dementa på äldreboendet (dom toppar listan).


Jag har står även inför ett väldigt jobbigt dilemma. Eller 2 stycken.
1. Kan jag någonsin förlåta Paula för att hon dödade Chica? (hälften seriöst, hälften på skämt)
2. Ska jag göra en 2 veckors diet? För att RASA i vikt? Jag tänker nej, att det inte finns någon poäng, då jag ändå måste fortsätta med mina ändrade matvanor för att kunna hålla vikten vettig resten av mitt liv.
Men sen så tänker jag, "ååååååååååååååh!!! jag vill ju vara SMAAAAAAAAL som en PINNE när jag åker hem igen!!!"  Att kickstarta kanske inte är helt fel? Ska överlägga med mina rådgivare.