Jag hinner inte med, det värsta är att jag definierar mina resonemang totalt baserat på hur jag känner för stunden. Ena sekunden är allt jättebra och jag har fullt förtroende för att allt kommer ordna sig till det bästa och sen går det nedför igen.
Suck.
Just nu är pojken hemma hos sina föräldrar, så enda kontakten är via mail.
HATAR mail. Seriöst, allt han säger tolkas av mig på ett sätt som är helt baserat på hur jag känner mig.
Jag vet hur bra vi är när vi är tillsammans, men nu kan jag inte ens komma ihåg det.
Kanske har jag hittat på allt i mitt huvud?