Felicia

Jag är för tusan 25, borde jag inte ha insett sånt här när jag var 19?

Och sen kom jag på det! Sedan jag var 4 år gammal så har varje år haft någonsorts livsförändrande faktor i sig.

Pappa dog, bytte skola x 10, flyttat, flyttat, flyttat, flyttat, bytt stad, bytt land, bytt pojkvän, bytt familj.

Det här är första gången i mitt liv där de stora faktorerana, hem, skola, familj, och kärlek har varit samma i över ett år.

Det kanske inte är så konstigt att jag äntligen har fått landa och börjat känna efter?

För första gången någonsin känner jag att "ett helt jag" är viktigt. Att jag måste beaka min själ, att det är skillnad på mig själv och mina handlingar, ägodelar och skolarbeten.

Ibland känns livet så enkelt.