Felicia

Förra lördagen tappade jag balansen när jag gjort bakasana med Kasper, inom minuter fattade jag att jag hade lyckats slå mig rätt så illa. Idag en vecka senare ser blåmärket ut så här, betydligt bättre med det gör fortfarande ont.

2 saker kom från det här. 1. jag är stolt över att jag vågar gå så högt att det gör ont när jag ramlar. 2. Kasper är grymt trött på mig, efter att jag 20 gånger har visat honom mitt blåmärke.