Felicia

Superskönt, jag kan inte fatta att jag hade styrkan i mig.

Det känns helt otroligt att veta att jag är på gång, att jag färdas i rätt riktning.

Jag visste ju redan innan jag började träna inför den här maran att de är de första 3 veckorna som är tuffast.

Och nu, såhär i vecka två, känns det som att slitet från vecka ett redan ger tillbaka.

Men jag ser fram emot att få lite mer fart i benen och lite mer rutin på springandet.

Tror att det kommer snart.

Åh, nu drömmer jag om nya byxor. När jag tar milen under 55 ska jag köpa det som present åt mig själv.

Annars så såg jag till att göra lite armhävningar och lite magövningar innan jag stretchade ordentligt.