Mitt förhållande till mat är helt förändrat. Det känns ioch för sig som att min kropp fortfarande inte litar på mig, att den tror att det blir svält, hetsätning eller någon nu "diet" snart igen.

Efter att ha insett att jag omöjligt kan gå upp i vikt med LCHF så har jag fått äta tills jag är nöjd. Mätt.

Sakta men säkert har förhållandet till mat fått byggas upp till något utan all ångest, hets och planerande.

Det eviga planerandet!

Mat var det första jag tänkte på när jag vaknade på morgonen, ska jag gå till affären? Vad ska jag köpa? Vad kan jag äta?

Jag inser själv hur osunt förhållandet har varit.

Nu får min själ vila.

Jag är så tacksam för det här.

För LCHF. För att jag tog mig för att åka till Sverige i sommras och vila. För att jag slipper må skit.

Det kommer säkert komma dippar igen.

Jag kommer säkert tappa vägen.

Jag måste bara komma ihåg att det kan vara såhär enkelt.

Ät riktig mat, ät dig mätt och är när du är hungrig.