De senaste två veckorna har jag gått upp i vikt. Inga drastiska nummer, men ändå, inte ner som jag skulle önska.
Försöker klura ut vad det beror på och har kommit fram till följande faktorer,
för mycket kolhydrater jag tänker att jag är rätt ordentligt insulinresistent och det i samband med att kroppen är van att blanda svält med överätning, leder till en känslighet för kolhydrater... det har ändå varit tio år av upp-nergång, är rätt säker på att det påverkar kroppen.
.
Det värsta är att det är så lätt att stressa upp sig på grund av det här, att jag känner att jag är värdelös och inte kommer att lyckas. Att jag igenmåste hitta något nytt och börja om. Men den stora (stora) skillanden den här hången är att det handlar om välmående framför viktnedgång. Jag äter främst såhär för att få bukt på sockerberoendet, att bryta en cykel av missbruk som har pågått i 10 år. Det är sjukt att jag inte vågat erkänna det här för mig själv. Att jag jämt tänker att jag har "problem" men inte ett beroende.
.
Du vet hur det är när man ser på filmer och tv serier (läs alla 12-stegs program) och dom alltid säger "att erkänna är det första steget mot tillfrisknande". Det är otroligt svårt att erkänna. Och även när jag skriver det här så vill jag väldigt gärna lägga till ett "vad jag går igenom är inte så allvarligt som ett riktigt missbruk".
Men det här är ju min verklighet och mina svårigheter. För mig har det ju lett till att jag tappar kontrollen, att jag mår dåligt, har konsekvenser och har låtit mitt liv styras. Jag är otroligt glad över att det inte blev rökning, alkohol eller något annat. Men jag tror att socker är minst lika farligt, jag blir bara lite mindre otrevlig än andra beroenden.
.
Nåväl LCHF har varit ett sätt för mig att hitta kontrollen och lite socker blir lätt mycket socker.
.
.
.
Allt jag kan säga är att jag är ledsen över att det har blivit såhär. Att jag har fastnat så totalt i något och att jag inte har insett det förän nu. Men jag är också så otroligt glad över att jag har insikt och början på kontoll. Vikt kan inte vara ett mått på framgång, välbefinnande och kontroll är målet.
Skolresan till Gggggroningen var rolig. Det var framför allt roligt att få hänga med Jasper och Kasper i två dagar.
Vi såg massa fin arkitektur och stadsplanering. Jag blev väldigt förtjust i groningen som stad, synd att den ligger så OTROLIGT långt bort från allt annat. Det är typ Hollands svar på Luleå.
det var så stort att inte falla tillbaka igår, det kändes fantastiskt redan igår, såklart. Men idag, idag har jag byggt lite mer grund att stå på, idag är jag lite starkare än vad jag någonsin varit förut. Min erfarenhet från igår kommer jag ta med mig nästa gång det blir tufft. Och känslan jag har idag kommer jag leva på länge.
Det finns många aspekter av att leva i ett beroende.
Skammen, förnekelsen "det är inte sååå farligt, egentligen" och insikten som gör så ont.
Men här är det. Det är ett beroende. Har sagt orden 1000 gånger, skrivit ner det miljoner.
Nu är insikten här, jag kommer aldrig ha ett normalt förhållande till socker. Och jag kommer falla,
men varje gång jag faller så vet jag bättre hur jag ska ta mig upp igen. Igår var stort, det blev inget fall.
Dagens pass var som sagt ett 5 kilometer långt, lugnt, pass.
Tog det på 40 minuter istället för 35. Vilket betyder att jag låg på ett 8min/kilometer.
Sätter vi det i lite perspektiv så kan vi jämföra med mina standard 6min-kilometer.
Jag älskar dock hur bra det känns att jag tar mig ut, bryr mig inte så mycket i hastigheten, jag har aldrig varit snabb... bara otroligt seg och envis.
dagen efter brukar härjas av trötthet och ett allmänt segt humör, dock finns det alltid ett 2 timmar stort fönster mellan 8 och 10 där jag kan vara aktiv innan jag däckar.
Det fönstret är nu. Jag har städat, duschat och nu sitter jag med kaffet i handen för att skriva uppsats.
Igår var roligt, hängde hos Kasper och lekte drinking games.
.
Viktaspekten i livet just nu är inte så enkelt. Ni vet hur det är, hur det alltid har varit, det blir tufft ibland och går åt fel håll ibland. Vad man kan göra är att släppa taget en väldigt kort stund, ta ett djupt andetag och fortsätta med nytt perspektiv.
mitt nya veckomål är att öka den allmänna aktiviteten. Alltså, att utföra aktiviteter med högre fokus och att aktivera mig själv mer.
Jag ser hellre att jag gör 5 saker om dagen med högt fokus och korstare intensitet än att jag sitter och smågör saker under hela dagen. Utan att få något gjort.
Detta är ett av de 3 benen i den helhet jag försöker skapa.
Jag börjar enkelt och ser till att träna , plugga minst 5 timmar (5*45min) och hålla hemmet rent varje dag.
Låter enkelt, men jag vet att det är rätt utmattande.
Imorse när jag skulle sätta in datorns adapter i uttaget så EXPLODERADE det. Elen dog och jag tänkte att nu var det kört, fast det var det inte. Så jag satte på elen igen. Good story, bro.
Idag ska jag skriva som en galning, förbereda inför Fridis ankomst och köra ett tabatapass.
Dagens joggingtur blev 7 kilometer. Den planerade tiden att springa var 52 minuter, det blev 1 timme på pricken. Tänker att det är för att jag är så fet.
but not to worry, det här tar vi igen!
Nästa gång jag springer blir det 4 kilometer på 28 minuter. Borde vara fullt möjligt. Tänker att Fridis ska få leka piska.
Dagens roliga fakta, 7 kilometer är en 6e del av ett helt maraton.
Tittade på den här igår och försökte klura ut vilken nivå jag ligger på.
En sak som jag har lärt mig är i alla fall att jag inte njuter av saker som innehållet socker när beroendet är framme.
Det är enkelt för mig att fatta nu, nu när jag har varit utan socker i mer än 6 veckor. Nu börjar jag få perspektiv.
Appro på perspektiv så har jag börjat inse att jag har nått mitt mål som handlade om min relation till mat. Jag har fått vanor och hittat något som jag kan fortsätta med de närmaste 30 åren.
Dealen just nu ser ut såhär, om jag fortsätter gå ner varje vecka de närmaste 3 veckorna så slutar jag väga in mig mer än en gång i veckan. Det betyder det att allt fortfarande fungerar som det ska och att jag måste börja lära mig tilltro till min egen förmåga.
Min blogg om min flytt till och mitt liv i vackra Holland. Pluggar till arkitekt på roliga TU Delft. Försöker prestera något sånär bra när det kommer till att springa fort och springa långt. Vara kreativ och ha tid för att andas ut.
