Jag har det bra här på min semester. Äter nyttigt, tränar bra och trivs. Jag har investerat i en ny mentalitet som går ut på att jag inte ska ta saker så allvarligt samtidigt som jag tycker att jag är viktigast. Jag har spenderat hela mitt liv med att tycka att alla andra är viktigare än jag. Eller inte alla andra bara som som betyder något. Men nu känner jag Fuck it. Jag måste ju får vara vitkigast för mig själv, annars så är jag ju inte viktigast för något.
Idag ska jag äta en så god lunch som jag har längtat efter sen igår. Getost och rödbetssallad. Mums! Annars så händer det inte så mycket, har fixat det mesta som behöver fixas. Spelat lite wow i den allmänna tristessen.
I lördags var vi och hälsade på Jaapis släkt. Jag köpte med mig ett presentkort på jordbruksaffären till Morfar. Sen hängde vi med kusin med flickvän och till sist Hans pappa och co. Det var mysigt. Jag och Ingrid tog en cykeltur med hunden så att jag kunde hjälpa henne att få det bra. Men hon har liksom noll koll, vad kan jag göra? Som tur är så försöker hon lyssna. Längtar fortfarande efter hund.
Det kommer väl när det kommer. Jag längtar mer efter skolan.
Det går bra nu. Ytterligare 0.6kilo är borta. Det vill säga, under de senaste 3 veckorna så har 3.2 kilo gått bort från mig. Att äta mindre funkar riktigt bra, och att jogga funkar också.
Fan, jag måste berätta om våra knäppa grannar. I natt vid 3 (!!!!) hade dom världens bråk och härjade. hon sprang ner för trappan och han efter. Han frågade henne om det här verkligen var steget som hon ville ta. Vilket jag fann rätt roligt, då hon hade tagit alla andra steg ner för trappan själv. Men han upprepade jävligt högt 10 gånger om det här nu var steget hon ville ta. Tydligen var det inte det för hon gick upp för hela trappan igen. Vad är det för fel på folk? Dom måste fatta hur bra vi hör dom, varenda steg, varenda ord (nästan) och så ska dom härja sådär. Jag fattar att det inte bara handlar om min natt sömn utan att han verkar vara en riktigt skum och kontrolerande typ. Nästa gång ringer jag polisen, jag pallar inte så högt bråk hela nätterna.
Hur som haver, andra dagen på semestern firas med en kopp te och tankar om en engelsk frukost. Blir antagligen bara yoghurt änyway.
Hej, sådär... Nu har jag lugnat mig efter gårdagens chock. Pff. Jag klarade egentligen inte det första testen 68 när 70 var nödvändigt. Men jag satta ritkigt högt på de tre sista. Så jag antar att PJ (bossen) tyckte att det det var lugnt. Eller så var han bara trött på mig.
Nu sitter jag här och tänker på allt jag vill göra nu när jag har lite ledighet. Jag ska se till att fixamin nederländska-livssitation. Jag måste ha en försäkring, ett bankkonto en husläkare. Med mera. Viktigast av allt är nog att jag gör det själv och känner mig stark och sjävlständig.
Häromdagen så kände jag mig så snygg. Du vet dom dagarna när man är så jäkla vacker att man inte fattar varför man inte är nominerat till miss Universum. Sen försöker jag ta kort... För att föreviga min skönhet. Då såg jag ut såhär Och det var ju inte så vackert. Haha.
Men sen så jävlar igår när jag var trött och klar med mina prov... Då såg jag ut såhär
Så jag antar att allt är relativ.
På min väg hem köpte jag lite jordgubbar i kiosken, vilken lyx va? Dom var goda, redan och kom med en gaffet att äta med.
Sådär, nu ska jag inte göra något vettigt på ett tag.
Jag tycker att du är så gullig Hanna, jag vill bara säga det. Fan vad jag saknar dig!
Imorgon är det prov. Jag är 90% säker på att jag inte kommer att fixa det. Det är för mycket annat som är på gång. Om jag klarar det så är det för att jag har tur och inte för att jag har pluggat bra. Bara så att ni vet.
Hej och godmorgon, Jag inser att jag är galet dålig på att lägga upp bilder på Holland. Men det är väl okej?
Jag sitter och pluggar på Onsdag har jag sista provet. Håller ni tummarna för mig runt klockan tio? Usch, jag är lite nervös. Klarar jag det inte har jag 10 dagar på mig att göra om det och fortfarande få börja skolan. Så det ska nog ordna sig. Jag tänker inte sitta här och beklaga mig över hur galet dålig den här boken är planerad och hur mycket P.J älskar att bossa omkring utan egentlig grund. Blä!
Hur som haver.
Såg att Pia hade gift sig, Wow liksom. är man så efter?
Tusen grattis till Pia, igen.
Puss
(Frida, Jag fick ditt brev, är det ok om jag mailar mitt svar? jag tvivlar på att du kan läsa min handskrift hur som helst :P)
Jag har varit ute och ångestjoggat, eller snarare ångestsprunigt. Som ett as. 23 minuter, allt vad jag kunde. Hade ätit Pizza med exrta lite ost innan. Fan kan jag inte få bara vara smal någon gång? Inte för någon annan skull, utan för det faktumet att det har tagit upp mitt liv sen jag var 12. Alltså nästan halva mitt liv. Jag tänker fan inte börja mitt 24:e år utan att vara klar med skiten. Jag är så jävla trött på det här. Vet inte ens om det är möjligt.
Jävla skit är vad det är.
Jag tror att jag kör på öppna inlägg från och med nu.
Han tycker inte att jag är självständig och stark nog. Han tycker att min övervikt är oattraktiv. Han känner att vårt nya hem är skitdåligt, rent ut sagt. Jag känner mig förvirrad och vill bara att skolan ska börja så att jag kan få bli en riktigt människa igen. Jag saknar att vara omtyckt och värdefull av människor som inte är min pojkvän. Just nu känns det inte som att han förstår hur jävla bra jag är.
Det var dagens ärliga. Hoppas att ni har en fin helg!
In your brown eyes, walked away In your brown eyes, couldn't stay In your brown eyes, you watch her go And turn the record on And wonder what went wrong What went wrong If everything was everything But everything is over Everything could be everything If only we were older Guess its just a silly song about you And how i lost you And your brown eyes In your brown eyes, i was feeling low 'cause they're brown eyes and you never know Got some brown eyes, but a soft face I knew that it was wrong So baby, turn the record on Play that song Where everything was everything But everything is over Everything could be everything If only we were older Guess its just a silly song about you And how i lost you And your brown eyes Everything was everything But baby its the last show Everything could be everything But it's time to say goodbye so Get your last fix, and your last hit Grab your old girl with her new tricks Honey yeah, it's no surprise I got lost in your brown eyes In your brown eyes Brown, brown eyes Your brown eyes Brown, brown eyes Got some brown eyes Brown, brown eyes Brown eyes
Jag går runt i lägenheten, Tänker att jag har sovit alldeles för länge. Tänker att jag ställde ju faktiskt klockan på sju och ville gå upp då. Men jag var så trött. Tänker att det är okej att somna om och sova till halv elva. Tänker att det är Jaapis fel för att han har vänt på dygnet och kom in tumlandes vid 4 i morse. Tänker också att det är myggans fel, myggan som jag letade och letade efter. När jag gav upp hittade jag den. Hatar myggor. Varför kan man aldrig hitta dom innan man ger upp? Tänker att det regnar ute, kanske är det höst nu? Tänker att jag saknar Fanny. Tänker att jag tycker att Fanny är en så fin person. Jag såg kort på hennes nya glasögon på Facebook. Tänker att jag blev förvånad att dom var mode, jag tänker att jag tyckte att dom såg ut som de glasögenen som den blonda sonen i Tillsammans hade. Tänker att jag inte vill säga det till Fanny, Tänker att jag inte vill att det ska låta som något negativ. Tänker att det är bättre att inte säga så. Tänker att annars så tycker kanske hennes riktiga vänner att jag är dum. Tänker att det är en vecka kvar och sen har jag gjort klart min språkkurs. Känner att sen börjar ju allvaret. Tänker att om jag äter en tallrik gröt och dricker lite kaffe så blir allt bra sen. Tänker att jag saknar russinen som man köper i Sverige. Dom man köper här är ju så små. Tänker att jag saknar faktiskt inte Sverige. Bara himlen på vintern när det börja skymma. Tänker att det är inte ens vinter. Tänker att det är långt dit. Tänker att jag är rätt nöjd ändå.
Här är det bra. Vi har haft en rätt busy helg med Jaapis föräldrar. Det var faktiskt riktigt roligt. Hjälpe Ingrid med lite tips på hur hon ska ta hand om hunden. Jag tror att jag har skrivit förut om hur frustrerande det är för mig att se deras ina border collie mix vara helt understimulerad. Hon berättade för mig att hon var hundens boss. Jag berättade för henne att hon var hans flickvän. Haha, hon var verkligen inget att säga till om där. "Gaaaaby!!!" ropar hon när han är exalterad och han bara skiter i henne. Jag har tränat honom lite på att han ska ligga när jag knäpper med mina fingrar. Så jag gjorde det. Och han var lugn. Amatörer!! Jag längtar efter hund, om fem år blir det nog av! Till och med så att jag saknar Gina lite. Fast jag vet hur det var. Man kan inte ha en sjuk hund bara för att man vill ha en hund. Haha, förresten. Vi var ute och åt middag, vilket var supermysigt. Sen informerade hon mig om att hon hade tänkt ge mig Bliksem, men nu är han ju borta. Lurigt ey? Jag tänkte säga att jag hade några miljoner över som jag hade tänkt ge henne, men jag tappade bort dom. Så kan man väl inte säga?! -.-
Nåväl, Här kommer några kort på lägenheten. Där bakom blommorna sitter jag och pluggar.
Förra veckan var vi ute och promenade här kommer lite bilder från det också!
Sådär ja, nästa onsdag har jag mitt prov. Jag pluggar för fullt.
Jag har hittat en väldigt intressant artikel på Time.com Den handlar om olika undersökningar om viktminsking. Eller snarare om motions inverkan på viktminskning. Om du inte orkar läsa artikeln kan jag ge dig godbitarna här.
I en undersökning med 4 fokusgrupper (totalt 464 överviktiga amerikanska kvinnor), Tre grupper skulle motionera med en personligtränare 72, resp 136 och 194 minuter var. Den sista gruppen skulle bara förtsätta med min normala fysiska aktivitet. Och ingen av de fyra grupperna skulle ändra sin diet. Efter sex månader visade det sig att i regel hade alla grupper förlorat vikt. Det intressanta ligger i att kvinnorna med personlig tränare hade inte förlorat mer än de kvinnor som inte tränade alls. Anledningen till att kvinnorna som inte tränade förlorade vikt antas vara att de hela tiden fyllde i en formulär på vad de åt och detta kan ju alltid vara en tankeställare till att äta lite mindre.
I undersökningen visade det sig att kvinnorna som tränade mer också åt mer.
Tanken är att man äter mer när man tränar, för att man tror att man kan det. Allt som egentligen behövs för att få mängen kalorier ut som kalorier in till lika mycket är egentligen inte alls så stor som man tänker sig. "1 pound of muscle burns approximately six calories a day in a resting body, compared with the two calories that a pound of fat burns. Which means that after you work out hard enough to convert, say, 10 lb. of fat to muscle — a major achievement — you would be able to eat only an extra 40 calories per day, about the amount in a teaspoon of butter, before beginning to gain weight. Good luck with that. " källa Time.com
I artikeln pratas det om viljestyrke muskeln. Att man bara har en viss mängd viljestyrka per dag. "tvingar man sig själv till att springa en timme är det lätt att man inte har nog med vilje styrka till att hålla sig ifrån att äta onyttigt. Är träningen anledningen till att man äter onyttigt kan man lika gärna låta bli." Även om jag kan uppleva att jag vissa dagar vill äta så mycket bättre för att jag tränar, vet jag att jag också har dagar (de flesta) då min kropp är i osynk med mitt huvud och jag äter med än vad jag borde, med tanken "jag har ju ändå tränat så bra"
Det är ju fortfarande vettigt att träna, träning i sig förebygger sjukdommar, är viktigt för hjärtat och blodcirkualtion. Man kan också se till träning som något man gör för att kroppen mår bra och inte för viktminskning. För viktminskning är mängen mat, portionskontroll och bra rutiner nog viktigast.
"The problem ultimately is about not exercise itself but the way we've come to define it. Many obesity researchers now believe that very frequent, low-level physical activity — the kind humans did for tens of thousands of years before the leaf blower was invented — may actually work better for us than the occasional bouts of exercise you get as a gym rat. "You cannot sit still all day long and then have 30 minutes of exercise without producing stress on the muscles," says Hans-Rudolf Berthoud, a neurobiologist at LSU's Pennington Biomedical Research Center who has studied nutrition for 20 years. "The muscles will ache, and you may not want to move after. But to burn calories, the muscle movements don't have to be extreme. It would be better to distribute the movements throughout the day." "
Jag kommer också ihåg en artikel som jag läste för några år sedan där det handlade om skillnaden mellan smala och tjocka människor, där ingen av dom motionerade. Där stod det att smala människor i regel oftas får med vardagsmotion. Det kan vara genom så enkla sätt så som att gå och hämta tvkontrollen, gå till affären, ta trapporna osv.
Till sist, jag har gått ner 20 kilo. Jag vet vilka veckor jag gick ner mer än de veckor då jag bara tog 100gram, inget alls eller gick upp lite. Det var de veckor då jag hade kontroll på maten. När kalori-intaget ligger på 1800per dag och jag får i mig ordentligt med vatten.
Jaapis föräldrar har kommit hem från Frankrike. Jaapis ska åka dit och hälsa på idag. Jag frågar om jag ska följa med. Han är lite undvikande i svaret, men verkar inte helt positiv till mitt förslag. Detta förvånar mig något fruktansvärt då han inte är sen att kalla mig antisocial och hävdar att det är jag som inte vill hänga med hans familj. Igår kväll kom sanningen fram... "Ja, det skulle kanske vara lite spänt. Jag tror att dom (läs Ingrid, pappans sambo) kommer tro att det är du som tagit katten"
Ja, Bliksem är fortfarande borta. Ja, jag önskar att jag tagit honom
Men nej.. Jag hann inte innan han försvann.
Jag har gått morgonprommis, sitter och lyssnar på sommar i p1 med Malin Baryard. Tiden går så fort.
Jag sitter här med en kopp kaffe och tittar på min nya katt. Han vet det inte än, men snart ska han vara här och gosa. Det står rätt tydligt i vårt kontrakt att vi inte får ha djur, men lägenhetsägaren sa "helst inte", i min bok betyder det okej. Gör det inte det för dig också? Man säger inte helst inte när det betyder nej. För nej är ju nej. Hur som helst, en av katterna på taket här utanför har börjat stirra tillbaka på mig. Imorse när jag kom så satt han och tittade på mitt köksfönster, som att han visste att jag skulle komma och säga hej snart. Han är tokskygg men så förbannat söt! Jag tror att han blir en bra katt. (haha, stackars riktiga ägare. här kommer jag och kidnappar katter).
Vi får se hur det går.
Igår var vi i Amsterdam hela dagen med min kusin från Canada. Det var jätteroligt och vi drack massa vin. Åt en super sallad med getost och vindruvor. Nom! Vi skulle egentligen bara träffats för att säga hej, men hej blev mer och tillsist hade vi hängt i nio timmar. Hon är den första som Jaapis har träffat från pappas släkt så hon fick representera min pappa. Haha. Han blev godkänd som pojkvän i alla fall.
Nu ska jag plugga på lite här. Hoppas att ni har det fint i sverige!
Jag är helt fascinerad av katterna som bor på taken här. Det finns två stycken. En orange och en grårandig. Dom är alltid där. Jag försöker flörta in mig lite så att vi kan bli kompisar... Men så här långt har det inte gått så bra. Jag är rätt övertygad om att dom inte hänger hos några människor, för dom är ute jämnt. Och idag regnar det. Vilken katt vill vara ute när det regnar?
Sen till lite sorgliga nyheter. Gulliga Bliksem är borta. Jaapis pappa och hans tjej (heter det tjej när man är 40+? Sambo kanske... )har åkt till Frankrike. Och istället för att lämna katten här hos oss så tycke Ingrid att det var viktigare att han fick vara ute. Så grannarna skulle mata honom. Men dom var också borta första veckan. Så hur som helst. Deras dotter matade honom, vi var där två gånger och gosade med honom. Bara för att han är världens bästa katt. Jag ville så gärna ta med honom hem. Och nu är han borta. Han har varit borta i en vecka och det känns jättesorligt. Hursom helst, läxan vi har lärt oss är att en katt hellre vill bli älskad och få hänga inne en stund istället för att kunna gå ut och vara helt ensam. Tror jag i alla fall.
Älskade Jaapis och bliksem när vi var där och gosade förra veckan.
Jag har just kommit hem från en morgonpromenad. Ville titta omkring lite i vårt nya hood. Så jag trotsade regnet och begav mig ut på 40 minuter i rask tack. Superskönt. Utsikt från vårat köksfönster.
Vad jag kan säga är att det är himla massa vacka byggnader. Här kommer en Kyrkor som i vanliga fall är mina fiender, den här var ovanligt tyst!
Vi är nyss hemkomna från Jaapisens mormor och morfar. Vi var på besök där och pratade massa nederländska. Jag förstod allt. Plus till mig. Jaapis mormor kom hem från sjukhuset igår. Hon har varit och opererat bort bröstcanser. Lite otäckt, men hon verkar pigg och glad.
Nu till det bästa (jag vet... jag är glad att hon är frisk och det är viktigt) Hur som helst
Grönsaker! Morfar Klaver har ett land. Där han odlar grönsaker. Hur mycket som helst. Vi är hemkomna med: Potatis
Tre sorter sallad, rödbetor, morötter, lök och tomater.
Så eh, jag är fantastiskt glad idag. PLUS. Jag dämpar chokladsuget med:
Nu ska jag uppdatera mig på lite bloggar och sen ska jag sova. Imorgon blir det nog morgonpromenad och sedan massa plugg. Om det inte regnar ska vi cykla lite.
Jag älskar livet här och trivs super. Två veckor kvar till sommarlov.
Det här med vikten tar så mycket tid. Jag vet inte hur många gånger som jag har tänkt "nästa vår, till dess är jag faktiskt smal". Och sen kommer nästa vår och jag ser ut som jag gjorde våren innan. Jag tränar och tränar. Tänker att jag kan mer eller mindre äta vad jag vill så länge jag håller i träningen bra. Det är inte sanningen. Har jag insett efter 23 år. Jag har sjukt dåliga gener. Jag kan träna två timmar om dagen, men äter jag sedan skit så spelar inte träningen någon roll. Visst, jag är start och snabb. Jag har riktigt fina muskler under mitt lager av fett, det vet jag för att jag kan känna hur hårt det är under det mjuka. Men jag har insett att 80% av det som grundar för viktnedgång ligger vad jag äter. Det betyder att 20% är träning. Nu kanske du kan förstå hur lurad jag känner mig när jag har tränat 2 timmar om dagen 6 dagar i veckan, och allt jag får på vågen de senaste veckorna är +0.5 eller +1. Vad har jag gjort för fel? Jo, jag tänker att ju mer jag tränar desto mer är det okej att jag äter. Usch, jag har varit så lurad. Jag vet inte vad för ont jag har gjort min kropp men den har verkligen vänt sig mot mig när det kommer till förbränning. Så nu är det slut på att vara lurad. Från och med idag är jag medveten om att varenda sak som jag stoppar in i min mun ger plus på vågen. Jag tänker inte svälta mig. Jag vill leva så att jag kan leva på samma sätt resten av mitt liv. Men en del stora ändringar i kosten kommer in. Ny frukost, nya mellanmål och bättre rutiner. Jag kan inte äta vad jag vill även fast jag tränar hårt. Vet ni hur mycket det suger? I julklapp ska jag önska mig en bättre metabolism och kanske mindre fötter!
Vi har flyttade och klara nu. Lägger upp lite bilder på lägenheten senare. Den är fin, men så lyhörd att man blir galen!
Min blogg om min flytt till och mitt liv i vackra Holland. Pluggar till arkitekt på roliga TU Delft. Försöker prestera något sånär bra när det kommer till att springa fort och springa långt. Vara kreativ och ha tid för att andas ut.
