Felicia

Lämnar er med ett barndomsminne. Ha en fin vecka!

Efter denna skitvecka så var det helt fantastiskt att börja den här dagen med en långpromenad i Jasper sällskap. Vi pratade om allt. Om hur livet är. Tufft, fint, skit.

Att leva i nuet och att leva i det förflutna. Att göra saker som gör en glad.

Jag grät lite. Han tröstade. En vän.

Det är tugnt nu. Vet inte varför EGENTLIGEN. Allt känns bara hopplöst, som om att jag har missat poängen och gjort fel. Lever livet på ett sätt som inte passar mig. Var gör man då?

Tar ett steg tillbaka och tittar. Utvärdar vad som är fel eller vad ska man kalla det?

Hur ska jag kunna jämföra?

Jag vet ju ingenting. 26 år och har missat poängen. Kanske blir det bättre när jag skaffar barm?

Haha.

Känner mig trött och ledsen. Igen. Varför är det såhär? Pallar inte mina vänner här längre.

Orkar inte ens sätta ord på känslan.

Jag längtar efter något annat, att få höra till. Varför hör jag aldrig till?

Just nu vill jag bara straffa ut dem, jag vill att dom ska inse att jag är bra. Att det inte är lika bra utan mig.

Men det är ju minst lika bra utan mig, dom saknar inte mig, jag betyder inget.

Det är klargjort. Det har varit så många idiotiska kommentarer på sista tiden, jag vet knappt var jag ska ta vägen.

Trött på att känna mig ledsen och utanför. Gammal och fet.

Längtar efter tryggheten som familjen ger, tryggheten som kärleken ger. Vet inte om jag orkar mycket längre.

Vet inte ens vart jag ska ta vägen, eller var som skulle göra något bättre. Skulle helst vilja gömma mig i det förflutna.

Jag har varit så stark, så länge. Jag har fixat, ändrat, jag har tagit tag i saker och jag har varit duktig.

Nu är jag bara ledsen och utmattat. Känner mig så oduglig.

Känns som att ingen ser mig, hur idiotisk är inte den känslan?

Kanske bara ska släppa taget om allt ett tag? Kanske blir det bättre med tiden, jag vet att det blir bättre. Redan imorgon kommer jag vara glad igen. Just nu känner jag mig bara oduglig.

Längtar tillbaka till trygga stunder i mitt liv. Just nu har jag inget. Inte ens mig själv.

Typ att verkligen äta frukost, verkligen plugga, verkligen träna.

Jag har en tendens att göra saker halvdant och gärna 10 saker på samma gång. Äta frukost, kolla mailen, läsa tidningen, strechta och gå runt i lägenheten.

Vet inte riktigt vad jag kan göra åt saken.

Träna på att fokusera på en sak i taget? Kanske göra mindre saker. Åh, nej jag kan inte göra färre saker. Det skulle jag aldrig palla. Måste tänka på det här. Kanske vore det en vettig investering att få ihop min lägenhet?

Jag längtar efter ljus, klänningar, träning, pepp och glädje. Våren är verkligen min bästa tid. All ork kommer.

Det kändes i benen att jag levde, speciellt eftersom att jag har en hejdundrande träningsverk efter gårdagens yoga. Nåväl. Det är här jag är nu, kan inte göra annat än att hålla i.

Och gud, gå ned i vikt, måste bli lättare när jag börjar komma upp i distanser.

Borde jag köpa en våg? Slängde ju ut vågen i höstas då den bara gav ångest, men å andra sidan så får man ju ångest när man  inte sköter sig. Om jag sköter mig så borde ju vågen göra mig glad?!

Eller?

S-to the-pring-to the-a.

Efter som att jag precis startar upp så blir det bara 2 kilometer, sakta men säkert  är temat.

Åh vad jag längtar till Sverige.

Dessa 6 veckor ska jag ängna åt att deisna ett europeiskt institut, tenta 5 kurser och sedan börjar det sista projektet. Otroligt. Skärper jag till mig och tar alla poäng så tar jag min examen i vår.

Hur som helst, nu ska jag bita ihop och skriva en rapport. Imorgon börjar ett nytt projekt.

Nåväl, tillbaka till produktivitet.

Planen är att köpa ett gym-träningsskort med Carolien, försöka ta upp gymmandet igen. Kanske gå på några pass också, jag tror att jag måste komma bort från tanken om att jag är speciell.

Har alltid en tendens att köra allt eller inget, målet med vårens träning blir att hitta en bra grund som jag kan köra på. Typ gymma 2 dagar i veckan och springa 3. Yoga räknas inte direkt som träning längre, vill inte leva utan yogan. Kan inte leva utan den. Jag yogar varje dag, vissa dagar 5 minuter stretching, vissa dagar 90 minuters pass. Det är så kravlöst och fantastiskt.

.

Planerade att ta mig till gamma idag, affären för färg och andra tillbehör, för att köpa blå färg till två av mina väggar. får se om det blir något av det. Just nu regnar det horisontellt utanför mitt fönster, känns lagomt lockande.

Oj, nu snöar det horisontellt istället. Spännande värre med väder idag.

Jag letade skor i en skoaffär, som vanligt antog jag att jag skulle behöva hitta converse eller någorlunda okej herrskor. -storlek 43-44- hollah-

Hur som helst, HUR SOM HELST, kollar igenom dam avdeliningen också och vad ser jag?

Dom har damskor i min storlek. Och budget pris.

Min storlek och budget. Vet att jag nämde det här igår, men jag tror inte att ni anar hur fantastiskt det här känns.

Stora fötter har alltid varit ett av min hjälplöshetskort. Jag har accepterat att jag aldrig kommer vara som alla andra tjejer. Vad gör det här med min identitet? Betyder det här att jag i sommar kan ha klänning och ballerinas på mig?

ÄR JAG INTE LÄNGRE ETT OFFER FÖR SLUMPEN UTAN KAN TA MAKT ÖVER MITT LIV!?

Köpte ett par skor, tjejskor! för €30, ett ganska fint pris om du frågar mig.

Annars så har jag varit på bio med Elli. Såg Hugo idag och Ghost Rider igår. Båda var dåliga och jag är allmänt trött på bio nu.

Det bästa just nu är att jag är frisk.

F.R.I.S.K

Det blir yoga imorgon och snart ska jag sätta igång med springträning.

Avvaktar tills det är dags att börja mara träna innan jag anmäler mig till Amsterdam Maraton.

Förresten, kände mig så tom idag. Hur konstigt är inte det? Jag menar, man är ju aldrig mer eller mindre.

.

Han sa det till och med själv, "jag vet att jag blev arg när du gjorde på ett visst sätt, men när hon gör på samma sätt tycker jag att det är underbart, att hon är ärlig, fantastiskt bra och fin".

Det värsta är att skolan blir otroligt lidande. Vi har en 2 veckor lång kurs som ska vara klar på fredag och jag är otroligt efter.

Värsta scenariot blir att jag får plugga 6 månader extra. Allt för 3 dagars sjukdom.

Blir så trött på allt.

Trött på feber, trött på hosta och trött på ont.

Som tur är kommer Elli med lite mat snart.

Sen tänker jag bli frisk tills imorgon. Måste fixa den här veckan.

Never give yourself a chance to fall apart because, when you do, it becomes a tendency and it happens over and over again. Practice staying strong instead. Practice being good with the rough edges.

Elizabeth Gilbert

En sådandär liten, gullig, oskyldig, med stora ögon och är jättefin.

Och jättetrevlig (varför är det viktigt att markera?), nåväl... vad som jag reagerar på är att jag just nu inte har en aning om vem jag är. Eller jag vet vem jag är, men att vara Felicia är inte alltid så enkelt, speciellt inte när jag vill försöka passa in lite bättre (tänker jag) (många paranteser) och jag känner mig så handfallen inför alla dessa välanpassade tjejer.

Eller jag vet inte.

Det känns som om att jag alltid söker efter förändring men aldrig egentligen är medveten om vad jag har.

Eller var mina handlingar egentligen påverkar. Kanske är det därför dom inte påverkar något alls?

.

Jag vet att med våren blir allt alltid lättare, vintern är alltid så mörk. Jag tänker att jag är i ofas igen, en accepterad ofas, men fortfarande så är mina tankar och "jaget" på olika ställen.

Och jag vet att jag aldrig kommer kunna vara en sådan där tjej, som ler och tycker att det är okej att folk lyssnar på mig även om jag inte säger något vettigt utan bara är söt.

.

Kanske är det här något som alla tänker och känner?

Det värsta är att kärnan ligger i att jag igår fick reda på att en kille jag gillar "gillar", han påminner mig om David, kommer någon ihåg David? hur som helst, han gillar den här tjejen. Och vad kan jag göra? Jag kommer aldrig kunna vinna över dessa tjejer.

2. Förvånandsvärt mycket träningsverk i benen efter burpees.

3. En halvtimmes promenad till min föreläsning i minus 10 känns inte ett dugg lockande. Inte ett dugg.

Hur som helst, efter morgonens träning, första träningen utomhus på ett ganska bra tag, så fick jag insikten om att jag SAKNAR att springa. åh vad jag saknar det. Och jag vet hur mycket jag hatar att springar.

Hatar när det går dåligt, när det är tugnt, när jag får håll och när jag inte pallar.

Nåväl.

Mitt träningschema (eller Szalkais) har 26 veckor. Målet är ett marathon på 4.5 timmar.

Vad betyder det här för mig?

1. Jag har 10 veckor på mig att bestämma mig för om jag verkligen vill eller inte.

2. Jag har 10 veckor att komma i bra nog form för att palla att springa.

3. Jag tror att jag anmäler mig till Amsterdam Marathon i år och satsar på hela distansen.

.

Lite tankar i mitt huvud just nu

-skulle det vara lättare att komma upp på mornarna om jag inte sov på golvet?

-Varför klarade jag bara 10 burpees igår? ÄR JAG SÅ SVAG

- Kommer jag hitta en soffa på andrahands affären idag?

-Kommer kaffet ge mig håll under min powah walk.

.

Den som lever får se.

Börjar greppa omvärlden.

antligen det eller så är det för att pojken med stort P är tillbaka i samma land.

Kanske.

Hur som helst, hakar på burpees utmaningen med Aaahndrea.

Längtar efter Primavera sound som går av stapeln i slutet av maj.

Åh, vad jag längtar. Det lär vara rätt varmt i spanien då och det är den bästa line up-en som jag någonsin har sett.

Idag har jag känt mig så ensam och ledsen. Övergiven och hopplös. Vet inte varför.

Kanske är det för att skolan kör på så fort igen, jag känner att jag förlorat pojkarna till deras "riktiga" vänner eller för att jag känner mig så förbannat ful?

Jag vet inte.

Allt jag kan göra är att gråta, sörja och acceptera.

Ta ett djupt andertag och bjuda er på fantastiska trummor.

det blev lite mörkare än planerat.

Den var rätt lång.

Sen har jag inte gjort så mycket annat, yoga, målat lamporna.

Hängt.

Snart ska jag till Kasper för att dricka vin och sen är det skola imorgon igen.

Sen var det utställning. En lärare, erbjöd sig köpa min stol. Kul kul.

Sen var det mastodon, fantastiskt bra. Sen sova.

jag vaknade nyss, tänker att det är nytte rekord på att sova ut.

Idag ska jag leta efter en soffa.

Kaspers hand, sista dagen på min minor. Allt känns overkligt.

god kväll, idag har varit en lång och helt overklig dag. Stolen är inlämnad, läraren gratulerade mig för en bra design. Kul kul. Modellstudie huset är klart, vi fick en 9. Jättehögt betyg. Också kul.

Sitter och jobbar på boken nu, Det är ganska tufft att summera en 5 månader lång kurs i en bok, komma ihåg allt och få det hela att se bra ut.

Tror att jag är klar om några timmar och så går den till pressarna imorgonbitti.

2 dagar kvar.