Som vi alla vet så kör jag 100% LCHF nu, vilket egentligen bara betyder att jag vågar äta fett.
Jag har insett att man bara ska byta ut alla kolhydrater mot extra fett.
Detta har hur som helst givit mig en viktminskning på 3.4 kilo de senaste 2 veckorna. 1 kilo den första och 2.4 denna (som egenltigen är den fetaste av de två).
Detta betyder två saker, att LCHF fungerar, man blir inte fet av att äta fett och att jag den här veckan ska lära mig hur man gör såser.
I helgen blir det plugg plugg plugg! Äntligen är det roligt med skolan igen!
Ska försöka få flyt på att göra renders i Revit. Tänkte att jag för en gång skull ska ge 100% på en presentation. Jag menar, designen är ju bra. Hmm hmm hmm.
På söndag ska jag till Tilburg för att se animals as leaders. Vilken otrolig avslutning på helgen!
Efter tisdagens nära döden upplevelse i och med ett jogging (jobbing) turen så förväntade jag mig att jag skulle DÖ under detta pass också. Jag menar, tuffa pass på gymmet, ÄNNU mindre kolhydrater igår och idag och peppen var liksom noll. Hur som helst! Det gick bra, tada! låt mig presentera årets första pass över 4kilometer! Pew pew.
Nya planen är att vi en dag i veckan ska köra snabbare intervaller och den andra satsa på att bygga upp distansen.
Den första är skolan... Det är pre-presentation imorgon eftermiddag där vi ska visa vad vi har inför slutpresentationen nästa fredag. Jag ska ta mig till skolan idag, passa på att sitta där och jobba några timmar. Låtsas att det är mitt kontor eller något.
Är orolig för att det jag inte har är bra nog, eller inte utvecklat nog. Så idag gäller det att verligen pusha det sista.
Det andra är LCHF... Jag är fortfarande så orolig för att jag gör fel? (äter jag inte för mycket ost ändååå?)
pfff... det är tröttsamt. Försöker se det som ett vetenskapligtförsök där jag har satt upp regler, och nu är det bara att följa dessa nya regler och ifrågasätter lite mindre. Försöker fokusera på andra saker istället för mat mat mat.
I min jakt på information hittade jag den här, väldigt intressant.
Den tredje är att Liturgy kommer till Holland... Det här gjorde min dag igår. Kasper ska fixa biljetter och åååååh vad jag längtar!
mina höftböjare är rätt ömma efter gårdagens pass, försöker leta efter bra träning som hjälper till att stärka muskler. Vet ju vad det bästa vore, men försöker har tålamod. Nåväl, nu är det dags att plugga. Körde i alla fall powerwalk på löpbandet och sen ben och rygg med maskiner. Är fortfarande tokmatt under träning, hoppas att det går över snart.
Sedan jag har sett till att äta en rätt strikt LCHF diet (mindre än 10g kolhydrater per dag) har jag känt mig rätt fräsh. Orkat på gymmet, inget blodsocker fall osv.
Tills dagens joggingpass. Det kan ha vara på grund av värmen. Det kändes ungefär som att jag hade gått upp 50 kilo sedan sist, jag höll på dö. Minuterna släpade sig fram. Det var så tugnt,jag var så yr och nästan spyfärdig.
Det är tugnt att träna utan kolhydrater, det är det enda jag kan konstatera.
Det här är väl någonting som måste gå över om ett tag?
Efter att jag inte kunde sova mer någon timme åt gången. Orolig för skolan, antar jag.
Morgonen började i alla fall fantastiskt bra, gym och god frukost. Det börjar bli lättare med gymmet nu, jag är starkare och kör hårdare. Det är fantastiskt roligt.
Imorse, under min morgonpromenad, insåg jag att det var dags att flytta fram klockan. Detta baserat på att det var väldigt mycket bilar utanför IKEAs parkering redan klockan 9 fast än IKEA öppnar 10.
Intressant.
Annars så är det soligt, vilket gör mig deppig
mest baserad på den här rackaren. Åh, huvudverk.
Tänker i alla fall att den ska bli klar ikväll så att jag kan fokusera på att få klart designen imorgon.
Det är ganska mycket. Detta till trots att jag har ätit lite för mycket kolhydrater. Tänker att jag kommande vecka ska öka på fettet och minska kolisarna så mycket som jag kan.
Annars så har jag 3 dagar av plugg framför mig, egentligen så är det 13 dagar, men jag väljer att fokusera på dessa tre dagar först. Huset börjar bli klart. Tänker att det kommer upp lite bilder i eftermiddagen.
Gårdagseftermiddagen ägnade jag åt att ligga i solen. Det var 20 grader, helt fantastiskt. Älskar att mitt vardagsrumsfönster har från 13 och resten av dagen.
Lyssnar på Patti Smiths "just kids" ljudbok. Åh. Jag gillar Patti!
Annars så händer det inte så mycket här. Var i skolan på morgonen, gamla hårddisken är väldigt trasig och jag har köpt nya skor. Ett par ballerinas, tycker att dom är väldigt söta. Tänker att jag kommer få skavsår?
Jag måste bara hänvisa till det faktum att jag är social med min nya granne. Alltså, hänvisningen har att göra med hur social jag kan vara.
Appro på att vara social så komma min mamma hit om två veckor och två veckor efter det så kommer Fridis.
Som alla kanske redan vet (kommer ihåg), så har jag ju varit skadad och skadad.
Det mesta handlar om att jag springer för långt och för hårt i jämförelse med vilken nivå jag egentligen är på.
Nu har jag tagit 3 steg för att förekomma att detta ska hända igen.
1. Jag börjar inte träningen med att träna för ett marathon utan jag tränar först och främst för ett 10 kilometerslopp i Juni. Tänker att det är smart, att jag inte kommer ta ut mig själv helt och hållet och istället sakta bygga upp.
2. Jag ser till att träna varierat, gymmar 2 dagar i veckan, 2 dagar yoga och 2 springpass. Känns ganska så fint om jag får säga det själv. Bygga upp muskler och sånt.
3.
tänker att dessa skor kommer att ordna allt. Nog sagt.
“When you walk toward light, you have to forget the darkness. In darkness you can’t see what you’re doing, and ego is just like darkness. It is a total cloud in which you are very limited, and you won’t make it anywhere. When you are brilliant, you are flexible, smiling and everything is just all right. It is. The fact is, everything is all right.” Yogi Bhajan, July 23, 1981
Veckans miss: Skar nästan av tummen (igen) Veckans höjdpunkt: All träning och the hunger games på Torsdag Veckans aha: Cirklar är inte mina vänner Veckans tröttaste: Inte jag! äntligen utvilad Veckans finaste: Lägenheten. Älskar mitt halvfärdiga hem Veckans skönaste: Träningen Veckans mest efterlängtade: Elli kommer hem på torsdag, blir klar med lärplanen och att springa längre än förra passet.
Efter min 3 månader långa mentala paus, så är jag äntligen tillbaka. Vaknade av mig själv vid sju, njöt att att gymma en timme och sen käkade jag en riktigt LCHF lunch.
Sakta men säkert börjar jag känna igen mig själv igen. Vet inte ens vart jag har varit den senaste tiden?
Nåväl, ska ge LCHF hundra procent igen. Äta max 18g kolhydrater om dagen, minska på mjölkprodukter och se till att få i mig ordentligt med fett.
Helgens stora nyhet är insikten om hur tjock jag har blivit och svag!
Åh Werner Hetzog, han måste väl ändå vara en av de bästa dokumentärfilmarna. Grizzly man är så bra och cave of forgotten dreams vad så vacker berättad.
.
Igår kväll tittade vi på Into the abyss och jag bara grät. Usch vad hemskt den är. Vilket system dom har i USA och vad människor kan bli offer för omständigheter.
och när jag säger snäll så menar jag inte bara mot andra, utan också mot mig själv.
Jobbar på ett nytt mantra som jag gillar.
Jobbar på första serien i ashtanga yogan.
Åh. Städar mitt hem, så att jag kan fokusera.
Och det allra bästa. Skriver i min dagbok varje morgon. Jag har införskaffat en speciell bok för morgon noteringar och skisser. Där jag kan ta tid innan varje dag startar för att stanna upp och känna efter.
Vilket lyx.
Just nu är fokuset att jag ska ta ansvar för mitt liv och jobbar på mer kontraster.
Chapter One I walk down the street. There is a deep hole in the sidewalk. I fall in. I am lost …. I am helpless. It isn’t my fault. It takes forever to find a way out.
Chapter Two I walk down the street. There is a deep hole in the sidewalk. I pretend that I don’t see it. I fall in again. I can’t believe I am in this same place. But, it isn’t my fault. It still takes a long time to get out.
Chapter Three I walk down the same street. There is a deep hole in the sidewalk. I see it is there. I still fall in … it’s a habit … but, my eyes are open. I know where I am. It is my fault. I get out immediately.
Chapter Four I walk down the same street. There is a deep hole in the sidewalk. I walk around it.
I måndags dog min hårddisk. Allt är borta. Bilder, musik, filmer. Allt!
Fantastiskt jobbigt, tänker kanske att det är som det är, att det är ett bta tillfälle att ominstallera saker och det blir ju automatiskt rensat. Forfarande trist.
Imorse vaknade jag 7.30 och längtade till gymmet, helt otroligt! Jag tog mig dit och körde 25 minuter på elliptical crosstrainer (vad heter det på svenska?) och sen 3 maskiner. Blev lite tajt med tid eftersom att planen var att börja plugga vid 9. Nåväl, nu har jag ätit frukost, städat lägenheten och äntligen satt mig ned för att plugga. Pffff.... Måste bita ihop och skriva en läroplan.
.
Träningen för veckan ser ut såhär
Måndag Gym 40 minuter cardio och programmet jag har fått från instruktörerna där
Tisdag Springa + gå
Onsdag Gym
Torsdag Springa + gå
Fredag Vila
Lördag Powerwalk + Yoga
Söndag Vila
den här bilden påminner mig om att jag måste jobba på handstående
A heart was meant to beat. And air was meant to be breathed, close to your ear. And your skin was meant to remember what mine felt like. And some songs were meant to play on repeat. And the sun was meant to come down. And we were meant to ignore it when it woke up. And days were meant to pass. And nights were meant to follow. And your eyes were meant to cry out whatever pain was left.
Här i Holland har vi vår. Långärmat utan jacka över på morgonpromenaden varmt. Superskönt!
Jag blir så peppad av att träningen är på gång igen. Har gymmat och promenerat som jag hade tänkt.
Enda som ligger lite efter är yogan, har liksom inte tagit mig för att känna efter, kanske hade varit för tufft?
Idag är planen att jag ska skriva klart min förberedelse rapport för min final thesis, vad heter det på Svenska? Det vet jag inte. Nåväl. Förutom det ska jag bara hänga, gillar mitt nya mode, "ta det lugnt".
I natt hade jag världens mest fantastiska dröm. Helt otrolig var den. Drömde att jag satt i ett flygplan som när det skulle landa (vi vet väl allihopa att start och landning är farligast) började bli ostadigt och flög in i en pelare så att vingen gick sönder. Krashen var ett faktum och efter att planet hade slungats in en betongvägg tog jag mig ur via en nöddörr. Det visade sig att jag hade landat i Florida (wohow!) och att jag hade klarat mig utan större skador. (Metafor för livet, någon?)
Hur som helst, jag tar mig ut ur planet, hittar en kant att sitta på medans jag väntar på att ambulans ska komma. Helt plötsligt för jag svårigheter att andas och tänker "nu kvävs jag", men så kommer ambulanspersonal och säger att det är för att jag sitter med böjd rygg.
Hur som helst! Massa detaljer som är ointressanta. Det bästa är att jag slutar med så mycket kärlek och värme att jag vaknade upp med ett stort leende.
.
Nu när jag tänker efter så var jag aldrig rädd i drömmen. Jag visste att jag hade kontroll.
Gårdagen slutade med besök hemma hos Kasper. Vi drack whiskey och pratade knark. Typ. En komspis pojkarna har tydligen stenhård koll på olika sorter och vad det gör med dig. Det hela började alltså med att jag var fascinerad över hur väl Mitch Hedberg kunde fungera även om han gick på heroin hela tiden. Och slutade med att jag fick en total genomgång av alla sorters knark .Så nu vet jag varför man inte börjar med att injecera heroin, varför ketamin är skit och hur det egentligen fungerar på ett rave i Italien. Tur att jag är världens största knarkmotsåndare, annars så hade det hela låtit suspekt!
Mitch
.
Hur som helst, vet inte vad pojkarna håller på med. Ena ger mig komplimanger för mina kläder och andra tog sig tid att skicka ett meddelande med informationen att "mitt hår var vacker igår".
Jag misstänker att det är en kupp för att nå ett större mål. Vet dock inte vad det skulle vara.
enkla, diskreta och fina glasögon. Tänker att det kan vara en bra deal.
40 euro betalade jag för dessa. Då med special tjocka glas, eftersom att jag är blind och behöver smala på min glas för att jag inte ska ha flaskbottnar. Nästa vecka kommer dom! pew pew
Jag vet att jag kanske framställer mitt liv som ofantligt tufft just nu. Det handlar mest om att jag har så mycket på gång, för mycket, att det är svårt att hitta plats åt alla känslor. Överväldigad, är vad jag är.
Hur som helst, det händer ju fina saker också!
1. Lägenheten börjar ta form!
Här är mitt nymålade sovrum, med nyuppsatta gardiner och en hel säng!
.
2. Jag vann en tävling på lensway som gör att jag får gratis glasögon!
Kanske dom?
Svårt att välja... om man går in på lensway.se så kan man ju kolla åt mig och komma med förslag (hint hint optiker Fanny!)
3. Gymmandet går frammåt! Ska dit strax igen. Kul ju!
.
Det är okej att det är mycket på samma gång. Jobbar för att hitta rutiner (som alltid) för att det andra ska bli lättare.
Det är många smällar nu. Stora saker, små saker. Det gör ont. Förbannat ont.
Tror att det är okej. Igår hade jag en stund där jag tänkte att det är okej att det är okej med det här, för efter ett tag så lär jag mig ju saker av motgångar. Men när man smäller i knät, så gör det ju förbannat ont.
Nu ska jag fortsätta vara kreativa. Känner att jag tappar orken, av smällarna. Att jag knappt orkar försöka.
...tagit mig tid för att vara. Gått till gymmet (ensam! go team), druckit kaffe i timmar med en kompis, handlat grejer till lägenheten, bland annat ett bord, en ordentlig sängbotten, sopkvast och en ny lampa.
Sen har jag haft möte med Stefan, ätit got middag och till sist läst ut andra boken i "the hungergames" serien. Otrolig! Nu ska jag styra upp kvällsplugget, sen tänker jag att jag går och lägger mig TIDIGT.
Det känns mer okej nu, mer okej att jag tar 6 månader extra. Kanske åker jag till Sverige tidigare och jobbar längre. Försöker tjäna ihop nog med pengar för att slippa ta studielån i höst.
Igår inhandlades målafärg och en ny sängram. I veckan ska jag sätta upp gardniner och tavlor. Snart är det bara soffa som saknas.
Annars så är det rätt lugna puckar. Är fortfarande ledsen och förvirrad, men det känns okej. Tar en dag i taget, tror inte att det finns något speciellt sätt att leva där livet antligen blir bra eller dåligt.
Vad jag har insett är dock att jag verkligen måste hitta kvalitet i livet.
Inte distraktioner.
Okej. nu ska jag tejpa väggarna och lägga på spackel.
Min blogg om min flytt till och mitt liv i vackra Holland. Pluggar till arkitekt på roliga TU Delft. Försöker prestera något sånär bra när det kommer till att springa fort och springa långt. Vara kreativ och ha tid för att andas ut.
