Felicia

ÖVERALLT! som att jag körde ordentligt igår, vilket jag i och för sig gjorde.

Har spenderat hela dagen beklagandes över smärta.

Jag gillar att min gruppkamrat är äldre än jag och därför också har kännt på ålderns höst!

Hehe.

Nåväl, skolan går bra. Jag känner mig peppad. Jag skulle gärna visa lite bilder på hur kreativ jag har varit idag. Men allt lämnades i skolan.

.

Imorgon ska jag starta upp springandet igen. Bara kort dock. Max 2 kilometer, eller 3. Eller fem.

Fem är en ganska bra och kort distans.

Vi får se.

Nu plugg

Inget mellanting.

Nya projektet går super, fick beröm idag för mina skisser. Väldigt fint beröm till och med. Det gjorde mig fantastiskt glad, speciellt eftersom att jag verkligen gör något jag älskar. Tur att jag är bra på det också.

Jag har precis avslutat en timmes kick-boxning. Det gick också sådär överdrivet bra. Alltså, jag är så stark och i så pass bra kondition att jag fick lägga på vikter. Det känns ju bra.

Sen är vissa saker tuffa också, benet är blått, ömt och trött. Det höll bra under sparkandet och nu är det insmörjt och inpackat i stödstrumpa. Jag såg också till att duscha det kallt.

Fick reda på att jag missade en tenta. Suck, känns otroligt tungt. Speciellt när andra människor inte ens hade pluggat och bara gissat sig till de olika alternativen klarade. Jag låg precis Precis på gränsen till godkänt. Nåväl. Jag måste inse att jag alltid kommer behöva plugga hårdare och mer än alla andra. Jag har bra rutiner nu och det känns som det viktigaste.

Nu ska jag passa på att plugga en timme och sen käka middag.

Jag älskar långa, produktiva och fina dagar.

Två dagar kvar med löpvila, idag blir det styrka.

Sakta men säkert...

Lång dag. Pluggat massa, planerat massa och tränat noll.

Det är ju tydligen som det ska se ut nu för tiden. Jag kommer ihåg i somras när jag tränade 8 pass i veckan och pluggade noll. Måste säga att det här är bättre. Eller njae, lite mer springade skulle inte skada.

Det kommer, det ordnar sig. Nu ska vi satsa på att stärka och inte slita.

Nej, nu ska jag ge upp för dagen.

Imorgon är det måndag och en fantastisk vecka väntar.

Min helg har bestått av, plugg, kaffe (firdade 3 veckor utan kaffe med en kaffe), god god mat, massa hundbus, smygträning och filmtittande. Jag ser väldigt trött ut på bilden,  men var väldigt glad över min nya träningströja. Innerst inne i alla fall. I övrigt har jag letat och planerat alternativträning. -Måste- -bygga- -upp- -benen-

Jag vet att det är mycket tjat om det nu, men jag blir verkligen orolig när det gör ont.

Idagsläget äter jag antiinflamatoriskt 2 gånger om dagen + smörjer in med smärtstillande.

Jag tänker så bra när jag tränar, när kroppen gör något annat på samma gång som tankarna får mala fritt.

Jag är rädd, jag måste erkänna det.

.

Jag är rädd för att misslyckas med skolan, det är mycket press nu och jag känner mig så hjälplös ibland..

Jag är rädd för att mina inflamerade muskler ska bli värre, att jag har kört för hårt.

För även om jag ser fram emot att springa ett maraton, har jag en känsla av att det inte är en bra ide. Att jag inte kommer att klara det, att jag kommer slita för mycket. Jag leker med tanken att avstå, jag prioritera uppbyggnad under vintern och springa ett lopp i vår eller sommar. Fast samtidigt känns det ju som att jag har antagit en utmaning och att jag inte vill misslyckas. Problemet är väl att det bara är 12 veckor kvar tills jag behöver vara i bra nog form för att palla. Vad gör man?

Jag kan väl framför allt prioritera uppbyggnad de närmaste 4 veckorna och sen får se vart jag står.

Tycker att det känns som en bra kombination.

Jag har lite hastigt tittat igenom säsong 5 och 6 och det är så många minnen som kommer tillbaka.

Mina starkaste minnen från denna underbara tvserie är:

Mina ben kommer inte att hålla. Så hur mycket jag än hatar det, så måste jag lägga in 3 extra/nya pass i veckan.

Jag tänker att jag kör thaiboxning 1 dag och insanity 1 dag. Och så får jag väl cykla den 3e.

Fan. Jag tror inte att jag kan beskriva hur mycket det här tar emot. Allt jag vill göra är att springa, men med skaderisken och övervikten så är det bara att bita i det sura äpplet.

Jag tror att jag kommer vara glad i februari, om jag pallar hela loppet, att jag investerde i mig själv.

Men suck...

Idag fick jag lite betalt för mödan. Både på gott och ont (kan man använda det uttrycket för något negativt?).

Det positiva var, dagens backintervaller var väldigt enkla. Jag pallrade mig upp och ned för backen 8 gånger.

Löpskolningen gick också bra, höga knän, tågång och mångsteg.

Mitt lunk-tempo var ca 30 sekunder lägre än vanligt. Jag låg på 5.50 som en avslappnad och lätt hastighet. Sist men inte minst så gick styrkan och stretchingen här hemma väldigt bra också. Det börjar bli ordning på torpet.

Nåväl.

Till det negativa... Vänster fotled. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Från insida smalben har nu smärtan förflyttat sig (!!) till utsida smalben och ned mot foten. Jag har givetvis genast googlat lösningar och insett att en balansbräda kanske är den bästa investeringen.

Inte nog med att jag känner att jag borde investera i en balansbräda, jag behöver fortsätta med min prehab. Jag känner ju att det är fotleden som ryker först. Nu blir det tåhävningar, stretching och extra löpskolning. Jag ska göra allt jag kan för att stärka helt enkelt.

En annan insikt som jag har fått har med min måltid för maran. Jag tror att jag ska satsa på att ta mig runt levande istället för en sub 4 tid. Dvs, byta från sub4 träning till 4.30.

Jag kan ju fortfarande försöka satsa på att ligga på en 5.50 hastighet och köra när det väl är dags. Men jag kan tänka mig att det är smart att träna mot en lite högre tid då det är min första mara.

Stretching, det var ju det viktigaste ja.

I övrigt så är det rätt lugna puckar. Jag hade gått ner 1 kilo den här veckan. Ska ju försöka plocka 10 inför maratonet. Eller ja... kanske 5. Vad som kommer först. Jag har egentligen ingen stress med det här, det enda jag vill är att jag hittar rutiner som jag kan hålla. For-ev-ah, så att säga.

.

Här ger jag er min vecka, den delen som inte var i skolan, i bilder

Och så lite skolarbete.

Tänker jag mig.

Idag blev det 40 minutercyklande och 30 minuter styrka + stretch.

Jag vill ju mest springa, men man kan inte få allt. Imorgon blir det desto bättre, backträning!

Jag har hittat den perfekta backen så nu ska det härjas. Måste dock köpa nytt batteri till pulslänken. Hittade inget idag. Suck, känns som att det vore fördelaktigt att hålla koll på pulsen när man ska klättra backar.

Annars så känns formen lite sådär, jag känner att jag skulle kunna ha lite mindre fett att dra omkring på.

Det är rätt frustrerande att leta efter den bästa metoden.

Eller ja, jag vet ju vad jag ska göra. Svårt att hålla bra rutiner helt enkelt.

Försöker i alla fall läsa in mig lite mer på vad som lönar sig att satsa på när man ska springa, hur mycket kolhydrater och protein. Känns viktigt att jag ger min kropp bästa möjliga förutsättningarna.

Vi hade presentation hela morgonen. Det gick bra. Eller ja, det gick väldigt bra, jag och min grupp fick högst betyg av alla. Men desto svårare vad det att presentera. Jag vet inte varför jag var så nervös...

Vad som gick väldigt bra var hållbarhet, vad som gick mindre bra var mina analyser.

Vad kan  man göra, man måste ju öva för att bli bättre.

Hur som helst, så nu återhämtar jag mig.

Har städat lägenheten, organiserat saker och diskat.
Ska ta mig ut med hunden innan jag ger upp för dagen.

Hur kan det redan vara onsdag kväll?

Imorgon är det presentation. Jag kom precis hem från skolan. Har pluggat hela dagen, förutom ett avbrott då jag åkte hem för att promenera chica. Jag ska verkligen inte ha hund, det finns inte tid. Inte lust och inte ork.

Tur att hon ska få flytta hem om två månader.

Nu ska jag ta anteckningar till min presentation och sen krypa ner i sängen.

Hittat nya sätt att stretcha de musklerna som faktiskt ömmar mest, typ den på innersida vänster vad.

Den måste stretchas mucho.

Jag tog mig upp 6 idag, sprang 6 kilometer. Batteriet i min pulsmätare är slut.

Måste köpa nytt.

Inte så hög prio just nu.

Vad som därimot är hög prio är PROTEIN.

Jag märker från dag till dag hur suget efter annat påverkas om jag inte har fått i mig nog med protein.

Låter galet, men är sant.

Återigen står jag här och undrar, varför har ingen sagt det här till mig förut?

Min reaktion är nej, nej, neeeeeeeeeeeej. Samtidigt som jag ställer mig själv frågorna "Ska jag verkligen springa i 2 grader och spöregn?" "ska jag verkligen riskera att bli sjukt?" "jag kanske kan köra en kort runda?".

På torsdag är den första riktigt stora presentationen.

Jag är inte nervös, men jag vet hur sjukt mycket jobb som måste bli gjort den här veckan.

Det kan vara svårt att sätta igång... därför kör jag på 45minutare.

Det är bara att bita ihop liksom.

Ibland önskar jag att jag läste något mer strukturerat, eller kanske att min utbildning var mer strukturerad.

Just nu har vi 4 uppgifter på samma gång, till och med våra lära säger att den här terminen är den tuffaste versionen av det projekt som vi nu har. Det är så galet mycket, men fantastiskt kul, förstås.

Det känns helt okej, jag gillar att vara produktiv.

Idag träffade jag Jonathan och Krish för att äta lite lunch och vi bestämde oss för att gå och se Harry Potter tillsammans. Jag hade egentligen planerat att se den med Daniel, men han är så seg. Antligen så får jag se den 2 gånger eller så får vi gå på någon annan film.

Det är rätt lugnt här annars, provade att springa idag men innersida av vänster smalben gjorde ont.

Så jag lät bli. Att låta bli är minst lika viktigt som att veta när man ska pressa sig själv...

Igårkväll cyklade jag och Chica hem till Jonathan, vi käkade pizza och pratade.

Sen tog vi oss in til Delft för att träffa Krish på Luna.

Jag drack white russians och skrattade hela kvällen.

Sen så kom jag hem och sov. Vaknade 7, suck. SJU!

Jag får sova middag.

Man springer över the dunes och ner på stranden. Det är ju något som jag länge har velat göra, synd att Frida hinner åka tillbaka till Sverige 5 dagar tidigare.

.

Förövrigt så har jag kommit upp i 40kilometer den här veckan och än är vi inte klara.

Jag tror att jag tar ett 10kilometersplass på Söndag.

Behöver ju jobba på farten.

Inga pass blir som de ska.

Dagens 20kilometer blev 21. Jag ville helt enkelt inte sluta springa.

Det är skönt, även om det var tvivelaktigt imorse om jag skulle palla.

Jag låg och velade 20 minuter innan jag bestämde mig för att ge mig ut.

Jag var ute i 2.20 och bara njöt.

Det funkar bra med skor, vätska, gel, musik och hund.

Perfekt start på dagen, åh jag älskar min kropp!

Det vill säga, om benen känns okej.. Gör dom inte det så vänder jag hem och tar långpasset på söndag istället.

Nåväl, rutinerna innan långpass är alltid de samma.

Lägger fram kläder, bestämmer efter väder vilka strumpor, undertröja och byxor jag ska ha.

Skorna är ju alltid de samma, jag är kär i mina mizuno.

Jag blandar sportdryck, häller upp i flaskor, lägger gel i jackfickan, lägger fram klocka, bälte och handskar +mössa.

Jag har precis gått igenom mina ben och fötter, smörjt med tantum (motverkar svullnad, ömhet och blåsor), klippt naglarna och stretchat lite.

Varje kväll innan långpass längtar jag.

Imorgon ringer klockan 05.15 och då beger jag mig ut.

Det blir antagligen 20kilometer, 2.20 är målet tidsmässigt. Lite lugnt och ro.

Helt otroligt.

Blir det punka igen så gråter jag, men det kan det väl inte bli?

Jag har precis kommit hem från skolan, promenerat hunden och ätit lite lunch.

Det går bra med mycket protein, jag känner mig mättare och nöjdare.

Nu ska jag styra upp lite plugg, ikväll blir det bio med Ellie, vi ska se eat pray love.

Jag tycker mest att det ska bli mysigt att få gå på bio

Imorgon ska jag leka med Jonathan och Krish. Och plugga. Och föröska få in ett långpass.

Och vara lycklig.

Fan, vad jag är lycklig just nu.

Jag har glömt bort hur mycket jag gillar separationer!

Det blev bara 4 kilometer, sakta, för att överleva.

Däremot blev det desto mer träning, utfall, upphopp, planka och arhävningar. Det hela avslutades med en ordentlig stretching. Jag är väldigt stolt över hur bra jag har bilvit på att strechta.

Resten av veckan är lite obestämd, jag har egentligen ett långpass på lördag, men överväger att lägga det imorgon och se dagens pass som ett "kortpass" dagen innan.

Jag får se hur det känns i benen ikväll.

Utfallen brukar ju svida.

Skönt.

Nu sitter jag i skolan och väntar på att mina gruppskamrater ska komma så att vi kan göra en hållbarhets (sustainability) plan för vårat område.

Jag är mindre sjuk än jag förväntade mig att vara, kanske lite feber, men det är allt.

.

Svängde förbi stan på vägen till skolan. Köpte en ipod shuffle, nytt innderdäck till cykeln, skiftnyckel och en ny sportbh.

Ikväll blir uppstyrning av cykeldäck, försök 15.

Totalt vad jag ute i 1.08, tog 10 kilometer, varav 5 upp och nervarvning, aldrig långsammare än 6.30 och som snabbast 5.10. Skönt. 

Jag har ont i halsen och känner mig lite hängig. Det var värre imorse och nästan bra nu.

Jag har ätit supernyttigt hela förmiddagen och nu längtar jag ut.

På schemat står intervaller, närmare bestämt

Det är ett rätt tufft pass, jag har sett fram emot det och jag tänker att det kan funka.

Blir jag supersjuk, så vet jag att det är för att jag har kört för hårt, blir jag inte sjuk så vet jag att min kropp pallar mer än vad jag tror.

Det hela började med att jag tog mig upp vid 6 för att springa, det blev en återhämtningsrunda efter lördagens långpass. Skönt, men grymt långsam! Jag tycker dock att det är okej.

Förövrigt så hade vi möte med våra handledare för nya projektet. Det gick bra, jag skötte mig bra och min grupp är fantastisk. Jag är så glad över att jag har dom!

Köpte nya springstrumpor och termos på vägen hem.

Min nya plan är att börja ta med mig soppa till skolan, blir så grymt hungrig på förmiddagarna. Speciellt om jag springer på morgonen. Jag försöker ju även få i mig alla mina gram protein. Lättare sagt än gjort, men jag märker redan nu en enorm skillnad. Jag har känt mig sugen, som att det är något som saknats och istället för att äta mat har jag handlat godis. Nu ser jag till att få i mig nog med protein och frukt. Det känns himla rätt!

Annars så har det inte hänt så mycket.

Jag ska försöka få så mycket plugg som möjligt klart idag och imorgon för att få lite tid över i helgen.

Helt otroligt fantastisk. Jag är väldigt nöjd med det inköpet.

Hur som helst, upp, ut och springa halvmara.

Stark, peppad och glad.

Sen bar det av till Haarlem för att träffa Karolin och leta jacka.

Jag hittade dess värre ingen jacka. Vad jag hittade?

Springkläder och nya skor!

Hur som helst, shopping, lunch och långpass.

Det gjorde mig trött och jag begav mig hemåt vid 4 tiden.

.

När jag kom hem så frågade Gareth om jag kunde komma över för att hjälpa till att städa.

(till det här hör att jag har erbjudit min hjälp/klagat på hans organisationsförmåga de senaste 3 veckorna, varpå han har sagt att han är organiserad och styrt upp allt)

Nåväl, vi kan ju alla enas om att så inte var fallet. Ni kanske även undrar "men åkte inte Gareth i tisdag?", på det kan jag svara, jo det gjorde han... Men han lämnade alla sina grejer och en ostädad lägenhet.

Det hela slutade även med att grejer som han en gång hade flyttat hit för att jag skulla förvara, som han sen flyttade tillbaka hem till sig igen då kan tänkte att han kunde få med sig det här i helgen, kom tillbaka.

Efter att ha städat och hjälpt Gareth och hans bror till stationen mötte jag upp med Jonathan och Krish.

Jag var fantastiskt filmsugen, så vi avslutade kvällen med Star Wars, the phantom menace, vin och godis.

En helt fantastisk dag.

Planen var 17kilometer, det blev 18.5. Idag ville jag inte riktigt sluta springa. Försökte ligga på ett 5.50 tempo så mycket jag kunde, för att få in känslan.

Så mycket jag kan... haha, totalt kanske 3 kilometer. Men många små steg, sakta men säkert blir jag bättre.

Jag har en ny ide om vad jag jag ska äta, eller kanske vad jag saknar i min kost.

Försöker få upp mängden protein. Min nya frukost består av kvark (finns det på svenska?), blåbär, krossade linfrön, banan och havregryn.

Nu jävlar ska det styras upp.

Och ja, just det.. Jag stretchade också.

Jag har vägrat OV-chipkaart (tågkort), jag har vägrat bonuskaart för affären, jag har vägrat leksaker från affären.

Jag tänkte att det hjälpte mig att vara mindre holländsk.

Tji fick jag.

Idag har jag nämligen beställt ett OV-chipkaart, använt mig at mitt bonuskort (typ ica kundkort) i affären och tog emot en leksak. Vad är det för fel på mig?

Jag kanske har släppt lite av prestigen. Jag tror att jag inte behöver kämpa så hårt för att inte bli del av det här samhället, istället ta för mig av vad det har att erbjuda.

Imorgon ska jag till Haarlem för att hänga med Karolin. Jag har en lista av saker som behöver inhandlas.

Jacka framför allt, jag tror att jag känner för en röd.

I övrigt så har jag sett till att få i mig nog med protein idag.

Det är nog viktigt, känner mig mindre sugen på onyttigheter.

Imorgon blir det långpass.

Det var nog allt.

Om inte längre...

Jag tänker att det kanske är längre.

Hur som helst, först spanade jag in en som kostade 150 euro.. Det var kanske lite väl dyrt tänkte jag och traskade till nästa affär. Där fanns den, utan radio (vem vill lyssna på holländsk radio anyway?!) för halva priset.

Åh. Jag är fantastiskt nöjd. Och är sjukt taggat inför morgondagen.

Som att bli uppväckt av en soluppgång.

Förövrigt har jag investerat i ett par nya hörlurar också.

Promblemet är att det är nu jag måste kräva mer av mig själv.

Det är nu jag behöver bestämma mig att dra ner på vissa saker och fokusera på andra.

Fokusera, det är ordet.

Verkligen.

Jag behöver gå upp på morgonen, springa, duscha, mata mig och hunden.

Jag behöver lugn och ro, samtidigt som jag behöver vara effektiv.

Jag behöver anstränga mig hela dagarna i skolan, jag behöver ta mig hem på lunchen för att gå ut med chica. Jag behöver ha med mig bra mat, mat som gör att jag pallar.

Jag behöver ha en cykel som fungerar.

Jag behöver ha kläder som är anpassade efter aktivitet.

Jag behöver komma hem, inte vrålhungrig och inte i behov av att stressa till affären.

Kvällarna måste lugnas ner, jag vill komma hem, äta mellis, plugga lite, gå ut med Chica, äta middag, plugga lite till och sen sova. En vettig tid.

Jag vill även kunna ha ledig tid, tid där jag kan göra ingenting och tid där jag kan slappna av.

Det måste få vara allt eller inget nu.

.

Jag måste alltså organisera,

-Mat, behöver mer protein, bättre mellanmål, enkla middagar.

-Mornarna, jag måste se till att komma upp och ut. Inte vara så trött att jag dör, utan stark och med längtan.

-Kläder, det är en del saker som behöver inhandlas. Jag vill vara proper i skolan.

.

Vid 18.30 så beger jag mig nog ut för att springa lite. På schemat idag står 7 kilometer, gärna snabbt.

Imorgon är det kort och enkelt pass inför lördagens 17 kilometer.

Den planeringen verkar ju i alla fall hålla.

Vad som inte håller är godis och kakintaget. Nu får jag skärpa mig!

Med lågt blodsocker får man inte gå till affären.

Ibland känns det hopplöst och som att jag alltid kommer att vara tjock.

Det gör mig trött.

Jag vet att jag andra dagar är snabb och bra, då är det enklare.

Jag saknar honom.

Fan.

Det är kallt, men inte så att gör ont att andas. Det är lite min huvudsak. Så länge andningen funkar så står jag ut med mycket.

Idag har jag skola, nästan hela dagen, sen ska jag hem.

Hem och ut och springa. Tänkte ta intervaller idag. 10 kilometer är målet, låta benen sträcka lite på sig, skynda lite.

Förövrigt så gick jag till skolan, alla motion är bra motion och jag gillar vardagsmotionen.

.

Gareth flyttar, tydligen ska jag följa honom dit.

Det var inte min ide.

Jag tror att jag kommer att gråta.

Skiter i min tuffa image, jag har gråtit i 2 dagar nu.

Jag har energi att pallra mig runt i ett rätt snabbt tempo, vissa dagar. Andra dagar är jag död.

Typ.

Vad som känns väldigt lovande är hur jämnt suget är efter att springa.

Har hållt 4-5 pass i veckan i 2 veckor nu.

Imorse blev det 6kilometer runt parken. Sakta men med fokus på att bygga upp en bra baskondis.

Det fungerade i alla fall bra att komma upp i tid för att promenera chica och hinna göra mig iordning.

Igårkväll var jag, Gareth, Krish, Jonathan, Viv och Alexis ute och åt pizza.

Gott och mysig.

Hmm, det är väl inte så mycket mer som händer. Gareth flyttar imorgon, jag har alla hans grejer här.

Har köpt en plånbok och ska strax äta lite middag.

Sen blir det 2x45minuter innan det är sov dags.

Jag har även börjat leta jacka.

Jag vill ha en fjällräven. Närmare bestämt en super fodrad och varm fjällräven.

Vi gick förbi en affär, typ naturkompaniet igår och jag tryckte mig mot fönstret (då affären var stängd) för att se vad de hade för roligt där inne. Gareth fällde kommentaren att det vad första gången han hade sett någon dregla över campingutrustning. Är det typiskt svensk att vara så? Eller är det bara jag som gillar bra slitstarka kläder?

Mitt första försök på fartlek. Var uppe i hastigheter runt 4.40 runt ökningarna och mellan det 6.30.

Skönt, kul och välbehövt.

Jag försöker som alltid att springa en sträcka i ett 5,50 tempo och drömmer mig till marathon dagar.

Visualisering inför mitt nästa stora lopp.

Överväger om jag ska ta mig ut för att äta pizza ikväll.

Efter att ha sovit 2 timmar, bakat hemskt torra muffins och varit allmänt oorganiserad gav jag vid 5 tiden igår upp.

Jag gick och la mig. Sov 20 minuter innan Jonathan ringde och väckte mig.

Organisation, noll. I alla fall från min sida.

Jag, Gareth och Chica promenerade till Rijswijk (4 kilometer här ifrån) och mötte upp Jonathan, Ellie och Krish.

Vi handlade mat, risotto ingredienser och alkohol.

Mycket alkohol.

Kvällen i väldigt mycket förkortning läser, först åt vi risotto och en sallad som Ellie gjorde (jag styrde upp risotton. nom nom nom), sen drack vi irish cofffee. My new drink of choice.

Sen lekte vi leken där man har en lapp på huvudet där det står någon känd person, som man ska gissa.

Sen satt vi och pratade. Sen gick Ellie och Krish, sen kollade vi på 20 minuter av donnie darko.

Sen vad klockan sent och jag och Gareth gick hem.

Kvällens överiga positiva var

- Chica skötte sig otroligt bra! Fin och duktig hund charmade alla och var lugn

- Gareth verkade bli glad för sina presenter

- Sällskapet var som alltid fantastiskt och dom gör mig så glad.

.

Hah. Bra sammanfattning.

Jag har gråtit hela morgonen. Eller från och till. Jag tänkte föreslå att han kanske inte behöver flytta. Men det får jag väl inte igenom.

Jag tänker skylla mina tårar på hormoner, istället för blödighet.

.

Nu ska jag väcka upp hunden, spatsera runt lite. Försöka peppa till ett långpass och sen hjälpa Gareth att flytta.

Det är mycket Gareth nu. Men det är ju så livet är. Sista dagen idag.

Låtar som man lyssnar på och känner igen sig i.

Jimmy hade denna och Jaapis hade denna. Just nu är det Ryan Adams som går för fulla muggar i mitt hus

Aldrig förut har en hund sett så brutal ut som Chica gjorde igår när vi kom hem från kvällspromenaden.

Det är är allt förövrigt från ett litet hål på örat.

Fint och kul.

En rätt fantastisk politisk diskussion drog igång och jag måste säga, jag är sjukt imponerad av hur smarta de är. Jonathan briljerade med insiktsfullhet och bra argument. Jag älskar när det blir så, när man inser att någon är sjukt smart och även om man alltid har gillat personen så ger det ett helt nytt paradigm. 

Det har varit skit och det har varit tugnt. Inte så mycket för att vi gjorde slut, utan mer för att jag har blivit tvingad att lära känna mig själv. Att verkligen ta för mig, att stå på mina egna ben och känna efter vad som är viktigt.

.

Jag har lärt mig mycket, mest från de tyngre perioderna (big surprise)

.

-Det får inte vara någon ångest jogg.

Förövrigt har jag också lärt mig

- Gå aldrig till affären hungrig

- Ha inte mjöl, socker, russin eller godis hemma. Jag kan inte hantera

- Att jobba i grupp behöver inte betyda mindre jobb

- Smärta är temporärt

- Att ha vänner som man kan gråta med är lika viktigt att ha vänner som man kan skratta med

- Jag kan allt jag vill, bara jag bestämmer mig för det

- Jag vet när jag ljuger för mig själv, det svåra är att inte tro på vad jag säger

och sist men inte minst

distance makes the heart grow fonder

Lite var årets underdrift. Jag går vidare med mina planer på att ta ett kortare pass idag och sen ett långpass imorgon istället. Känns som det enda vettiga.

Jag ska se till att springa i ett 5.50 tempo varje pass jag har, inte hela tiden... men i alla fall lite.

Och varje gång inse att det här är tempot jag ska hålla i 42kilometer om 4 månader.

Mina 5k för dagen avslutades med 1 kilometer löpskolning. Höga knän, tågång, utfallsteg och så vidare.

Skönt.

Kom hem, körde igenom resten av kroppen med hemma gymmet och stretchade.

Toktungt pass, avslutades starkt. Fortsätter jag såhär, alltså.. Om jag fortsättare sätta press på mig själv, så kommer det här att bli helt otroligt bra.

Det enda som inte är helt väl igenomtänkt med detta pass är att jag har ett långpass inplanerat imorgon.

Det här passet var ju menat att vara ett "inför-långpass"-pass. Får se om jag orkar springa långt, eller om jag tar ett kortare imorgon och springer långt på Lördag.

+ Frida har bokat resa hit till mig, kommer över nyår. Glädje

+ Jag har fått extra pengar att leva på --> Vissa saker som har saknats ska inhandlas

+ Jag har bestämt att jag ska göra mer av en effort att planera och organisera mat. Måste till IKEA för att handla en termos.

+  Jag har kommit igång med att skriva personliga brev till olika arkitektfirmor i Sverige (=O)

.

Nu ska jag styra upp lite uppröjning och plugg, sen blir det springa och ner på stan med Krish och Ellie för att handla presenter åt Smareth. Och nej, jag fattar fortfarande inte att han åker om 6 dagar. Jag går mellan att vilja vägra gå på hans avskedsfest till att inse (tack vare Frida) att jag ska njuta av tiden vi har att hänga. Att det här inte på något sätt är slutgiltigt och att vi kan fortsätta vara kompisar. Hehe.

.

Får jag bara säga en sak?

Hur ofantligt snygg är inte Mandy Moore?

Helt stört. Jag skyller på lakritsen jag åt igår.

Måste vara det, någon sorts allergisk reaktion.

Men hey!

Idag är det torsdag, ännu en vecka har försvunnit.

Nu styr vi upp rutinera så att det här kan bli en bra dag.

.

.

Lång dag, fylld med mycket och samtidigt inget alls.

Har lagat min cykel, försökt laga Gareth cykel. Lagat mat, donat med csn, lyssnat på musik, tittat på film, pluggat, ätit bröd för första gång på väldigt lång tid och nu är det snart dags att stupa.

Hoppas att ni har det bra.

Jag saknar er.

Idag är det en vilodag. Allt vi gör är att promenera och ta det lugnt.

Tänkte passa på att delge en tanke som jag har haft. En känsla jag fick när jag avklarade mitt första halvmaraton.

.

Den handlar om de dagarna då man verkligen inte pallar att springa, då man verkligen inte har lust men ändå ger sig ut och kämpar på.

När det gör ont, när intervallerna tar bort all ork, när distansen verkar oändligt lång.

Jag vet att all smärta, allt slit kommer att vara värt det, den 18 Februari nästa år.

När jag har 100 meter kvar, när jag ser målet. Till viss del så ger det mig energi nu, för jag kommer ihåg hur det kändes i Amsterdam för ett par veckor sedan.

När tårarna kom, för jag insåg att jag faktiskt hade klarat mitt mål. Den ofantliga glädjen jag kände över att ha överlevt. Och den enorma kicken jag fick efter målgång. Stolthet blandat med odödlighet.

Min nya distans är dubbelt så lång som den förra. Jag får inte missa träningspass, jag får inte hamna efter schemat.

10 gånger mer press ligger på det här loppet, all press kommer från mig själv.

Jag som är helt värdelös på att följa en planering, jag som är bäst på att komma med ursäkter.

Jag som egentligen är tjock och inte orkar.

.

Min lösning är att ta varje bra pass, varje gång jag faktiskt tar mig ut, överlever och kanske pressar, som motivation. Min motivering ligger inte i Februari nästa år. Min motivering ligger i att varje dag gör det bästa jag kan av mitt liv.

Nästa tisdag flyttar han. Shit...

Jag är glad och pepp för han skull, men det kommer att bli sjukt tomt utan honom.

Han är den jag gillar bäst i Delft.

Utan tvekan eller tvivel.

Men som jag har sagt förut, jag gillar honom ännu mer för att han tar sig vidare. För att han är så jäkla stark och motiverad i livet.

Nåväl, god lasagne igår. Mycket spenat och mycket ost. Det är så det ska tas!

.

.

Idag ska jag laga cyklar och plugga. Hoppas att regnet ger upp snart så att vi kan gå ut och gå en vettig promenad.

Superskönt, jag kan inte fatta att jag hade styrkan i mig.

Det känns helt otroligt att veta att jag är på gång, att jag färdas i rätt riktning.

Jag visste ju redan innan jag började träna inför den här maran att de är de första 3 veckorna som är tuffast.

Och nu, såhär i vecka två, känns det som att slitet från vecka ett redan ger tillbaka.

Men jag ser fram emot att få lite mer fart i benen och lite mer rutin på springandet.

Tror att det kommer snart.

Åh, nu drömmer jag om nya byxor. När jag tar milen under 55 ska jag köpa det som present åt mig själv.

Annars så såg jag till att göra lite armhävningar och lite magövningar innan jag stretchade ordentligt.

Ikväll ska jag göra lasagne till middag, Gareth kommer på besök och vi ska planera helgen. Den sista helgen med honom här. Shit. Kan inte fatta att han flyttar om en vecka. Att jag har träffat honom, har varit det bästa på länge. Även om jag inte har sagt det till honom, så klart.

Ett problem som har uppstått är ju att det planeras en överraskningsfest i hans ära på lördag. Mitt jobb idag blir att inte försäga mig eller börja skratta hysteriskt. Jag har inget poker face.

Jag har i alla fall lagt upp en taktik som innebär att jag tar mig ut och springer vid 3 idag, det kommer leda till att jag är lite trött när han kommer. Förhoppningsvis så är det lättare att ljuga när man inte har massa överskotts energi.

.

Har även varit till affären, kunde hantera att följa en lista väldigt bra.

Vi har enats om att jag måste ta 10 kilo till för att vara i form till maran. Det gäller att, kanske inte lägga fokus på matvanor, men ändå se till att det flyter på.

Man måste äta vettig mat för att palla att träna.

Detta har i sin tur lett till att yttertoppen på höger örat har gått sönder.

Blod blod och blod. Är allt jag har att säga.

Och desto mer det blöder, desto mer skakar hon på huduvet

Plus det så har jag 5 stycken som har fått barn det senaste året.

Jag kan inte logga in på facebook utan att det är någon som är gravid, ska gifta sig eller flyttar ihop.

Är det bara jag som är efter? Är det så att vi som en gång i tiden har varit i samma fas, nu är i total ofas.

Att ni är före mig, snabbare, säkrare. vet bättre?

Vad man kan tycka är skönt är att jag faktiskt inte vill ha barn, jag vill ju inte ens ha hund.

Apropå hund, så har jag Chica ångest. Jag tycker att hon är så fantastiskt fin och bra.

Jag hatar att jag inte kan ge henne ett permanent hem. Samtidigt som att jag vet att hon hos Paula kommer att få det fantastiskt bra. Plus att jag fortfarande kommer att kunna träffa henne när ajg är på besök i hemlandet.

.

Idag har jag fått mycket plugg gjort. Jag är ofantligt peppad på min nya av-på teknik. Att vara högpresterande i korta perioder och väldigt lågpresterande annars. Jag är bra på att vara högpresterande. Desto sämre på att göra lite. Men det här kommer att bli mitt knep för att inte bli utbränd. Jag måste lära mig att slappna av.

Jag och hundis har precis kommit hem från en morgon prommis, typ 5 minuter gick vi. Men igår var vi ju ute mer eller mindre hela dagen, så jag tänker att det jämnar ut sig.

Jag ska ju promenera henne mer idag, vi ska ju ut på rundjakt! Gud så spännande. Jag hatar att jag måste hitta en runda att promenera, men vad jag hatar ännu mer är att gå på oorganiserade promenader.

.

Träningsverken känns mycket bättre idag, nästan så att man skulle våga sig på ett eftermiddags joggingspass.

Kanske, fast kanske inte.

Vem vet?! Vi har ju semester nu, en hel vecka semester. Pew pew. Här ska det göras saker, kanske plugga lite och kanske ta extra långa pass eller vad sägs som att hänga med kompisarna som också har semester.

Förresten, imorse vaknade jag med låten So fresh and so clean i huvudet. Ni vet, den gamla outkast låten. Förstår inte hur det gick till, har inte hört den på säkert två år.