I tiden av förändring så tänker jag att det är lika bra att låta mig själv vara den jag vill vara. Eller kanske den jag drömmer om att vara?
Berättade jag för er att jag har jobbat med en tjej som är make up artist? Hon hade stenkoll på hur jag kunde vara sminkad, utan att vara sminkad. Jag har diverse problem med att gnugga mig i ögonen om jag har mascara osv. Hur som helst pratade vi igenom hur jag kunde ha en skön make up som inte var störande utan bara plockade fram det bästa i mig.
Till hösten ska jag försöka hålla i det där, utan att tröttna?
Nåväl, förutom det så har jag länge drömt om att få vara fin i klänning. Jag vet inte varför jag inte tar mig för att ha klänningar på mig... Tror mest att jag har känt att jag har varit för tjock och att det inte varit smickrande (som om munktröja och jeans var så mycket bättre..). Jag ska i alla fall, minst en gång i veckan, under hösten se till att ha klänning på mig. Jag började idag!
Jag längtar efter klänningar med struktur i, LBD, färger, korta och långa.
För mig betyder Augusti en hel del förändringar, händerlser, början och avslut.
Avslut i form av, att jag jobbar mina sista 2 veckor (en av dessa utgörs av 6 nätter), sluta med cambrigde, jag lämnar Sverige igen och förhoppningsvis lämnas en del kläder kvar i Gävle.
Jag kommer att börja med LCHF (myyycket snack om det här nu), börja springa igen (WOHOW!) och jag får äntligen åka hem igen.
Famlijen kommer hem, jag och Ann ska hälsa på storebror i Stockholm, pluggar till tentor (har 3 omtentor i augusti), jag färgar nog håret lite mer orange, Sara kommer och jag har massa allmänna förberedelser inför hösten!
Jag känner mig bättre än någonsin, starkare, modigare, gladare och mer utvilad. Superskönt.
Det värsta med cambridge är att jag tröttnar på det. Som ett as! Jag vill inte, vill inte, vill inte. Sen äter jag ett ägg och allt känns bra.
Har shakes för 6 till dagar, ska göra mitt absolut bästa för att fortsätta alla dagar, äta ägg när det krisar och försöka promenera. Nästa fredag börjar jag med LCHF på riktigt.
Ni ska även få se före och efterbilder på innan och efter cambridge 2 veckor, allt kommer, allt ordnar sig.
Den här gången vet jag säkert att det blir asbra!
I alla fall i fem minuter till, efter det är jag säkert trött och grinig, tänker att det aldrig går och bara är orkeslös.
För en vecka sedan på pricken började jag med "full kur" cambridge (3 soppor eller shakes om dagen, typ 550 kalorier och en ketos) och imorse vägde jag in mig på 4 kilo mindre än startvikten. Jag fattar att säkert 1kilo är vätska och att det kommer vara svårt att hålla borta. Men ändå. För mig, som för första gången har en plan med förändring (läs cambridge sen LCHF) känner jag mig glad och som att det här är realistiskt.
Jag träffar så många snygga tjejer och killar i min omgivning som har kört eller kör på LCHF och faktiskt trivs, lyckas och älskar det.
En jäkligt stor skillnad från den här tiden förra året är att det inte finns någon kris, inga pengar, inga betyg, inga brutna förhållanden. Bara jag & nuet, jag & framtiden och jag & omgivningen.
Jag startade dagen med invägning. Hade gått ner 3 kilo på en vecka. Vilket är bra. Svårt att inte fortsätta med cambridge då. Kanske var en tuff kväll igår? Och jag tänker att mina två ägg som jag åt gjort gott.
Annars så mötte jag upp med en Sandra för promenad runt elljusspåret här. Hon har också kört en soppdiet och det var rätt skönt att prata igenom saker och ting med henne.
Min slutsats just nu är att jag kör på en vecka till med cambridge och äter ägg när det är krisigt.
Målet är att ta 8 kilo innan jag åker hem, 5 kilo på 3 veckor och efter det ligga still (äta LCHF) tills jag är sugen på att göra ett ryck till och gå ner ytterligare några kilon.
15 kilo i höst och 10 i vår. Det känns ju sjukt mycket.
Pratade med mormor igår som sa att jag hade sett sjuk ut förra sommaren. Såg jag sjuk ut förra sommaren?
Tänker att jag tyckte att jag fortfarande ville gå ner över lår-rumpa-mage.
Idag har varit en fantastiskt produktiv dag. Jag har träffat mormor (vilket var totalt bortglömt tills hon ringde och undrade vart jag var), jag har tittat på film med Ann (som ni förövrigt ser på kortet ovan) och sen har jag sovit längre än tio.
Jag är astrött på cambridge. Det har till och med gått så långt att jag överväger att äta kött (!!!!) sen när jag är klar med den här kuren. Jag tror dock att det blir lättare med tiden.
Så jag går in och kör en till vecka innan jag går över på LCHF.
Efter en väldigt informativ natt på jobbet, eller ja.. efter att ha jobbat med en väldigt informativ kollega under natten, så har jag fått rätt mycket information om vad en ketonisk diet egentligen innebär. Ju mer hon pratade och desto mer jag under dagen har läst så framstår det mer och mer som att LCHF kanske är ett bra alternativ för mig?
Jag behöver en riktigt plan efter sommarens cambrigde, annars så kommer man ju bara gå upp alla kilon igen. Det är ju så det har varit förut.
Mina två största fällor i livet är sockret och stressen. Jag måste hitta mat som man kan äta, där jag blir mätt och nöjd, samtidigt som jag förebygger sockerfall. Det måste vara enkelt att ta med sig till skolan och framför allt hållbart för mig att fixa.
Jag har pendlat lite mellan tanken på att sakta gå över till LCHF efter dessa 2-3 veckor av cambridge och att bara byta taktik och köra LCHF fullt på en gång. Vad jag har insett är ju att kolhydrater kanske inte är bästa kosten för mig. Jag måste jobba på att ha ett jämnt blodsocker.
Båda dessa dieter har ju en sak gemensamt, det är ketoniska dieter, så egentligen borde inte övergången vara så problematisk.
Appro på saker och ting! Jag har läst min lillasysters iform och hälsa&fitnetss tidningar. Måste säga att båda två är väldigt bra och varierade. (Frida, *hint* *hint*) Min favorit var dock hälsa & fitness. Tycker att den var fantastiskt bra upplagd.
Natten gick över förväntan bra, älskar tjejgänget som jag jobbade med. Det flöt liksom på bra.
Det var desto jobbigare att jobba natt på den energimängden som cambridge ger mig. Men det kändes i alla fall okej. Jag gjorde inga misstag, måste ju vara ett positivt tecken?
Nu ska jag dona lite och sen ta mig en tupplur. Skönt.
Sitter och peppar inför kvällens jobb. Eller ja, hur man nu ska säga.
Förbereder mig mentalt?
Hur som helst, har tänkt på en sak med cambride, något som verkar vara den största insikten någonsin!
Anledningen till att jag kör på det här är ju såklart för att jag ska lära mig göra andra saker än att äta när jag blir uttråkad, trött, stressad eller något annat känslomässigt tillstånd. Det är nog först nu jag fattar, att man kan tänka "jag äter om en timme, då blir det lagomt sent med kvällsmålet". Förut har det liksom varit, jag äter nu för jag har tråkigt.
Jag vet inte om det finns någon logik för någon annan i detta, men det är som en sorts nollställning.
Känner att jag verkligen har gått in för att ha semester nu. Jag jobbar nätterna igenom (mindre semester) och vilar på dagarna. Jobbar på mig själv. Det är nog det viktigaste.
Det blir en del träning, målande och massa massa skrivande.
Jag känner ibland att jag kan se min själ när jag skriver ner mina ord. Det är lättare titta efter när man har det på ett papper framför sig.
I hopp om att gå ner lite i vikt så började jag igår med camebridge, tänkte köra så länge det känns okej.
Det är några kilon som måste bort innan jag kan börja springa på riktigt och det känns som att jag måste lära mig att hålla vikt som jag väl ha gått ner, istället för att gå ner. Så jag kör på diet, för första gången i mitt liv.
Eller när jag var yngre kunde jag ju tänka "jag ska inte äta på tre dagar" men det lyckades jag aldrig med, hade glömt bort det innan frukost. Min stora plan nu är att gå ner med hjälp av camebridge eller något sånt i 1-2 veckor och sen ligga still i 3-4 veckor innan jag går ner mer i vikt. För att hitta en nivå där jag kan leva i jämn vikt.
Det är helt sjukt, jag har nämligen alltid antigen gått ner eller upp i vikt. Jag är jättebra på båda och båda är lika extrema.
Nu är fokus hitta en nivå där jag inte måste äta vid stress eller tokbanta för att må bra.
Jag vill ha vettiga rutiner och jag tror att det börjar vid stresshantering.
Fick reda på att jag sluta jobba 2 dagar innan jag tidigare hade trott, vilket betyder att jag är hemma tidigare än vad jag tänkt. Åh! Längtar hem.
Jag har på riktigt mått skit sedan i förrgår kväll. Kännt att jag inte har haft någon ork eller tilltro till mig själv.
Jag mer eller mindre låg hela dagen igår, kände att jag inte pallade, att jag inte ville och att jag inte ens kunde.
Fallit tillbaka i gamla, hatade, vanor. Usch. Ångesten som det gav mig, var nog den värsta ångesten jag har haft på ett bra tag. Försökte fördjäves tänka och känna vart den kom ifrån, ritade bilder, skrev i dagboken och bara var.
Sen la jag mig i tid och sov ut. Vaknade idag och känner att jag har en helt annan inställning till min verklighet.
Tänk vad en dags depp kan göra. Att sova och släppa det jobbiga.
Jag önskar att jag har accepterat hur jag mådde och släppt ångesten igår.
Mitt projekt den här sommaren är ju att lära mig älska mig själv för den jag är och prioritera mitt välmående. Det är lättare sagt än gjort.
Jag vet inte vad jag kan lära mig av det här, att låta mig själv må dåligt eller kanske att jag ska ha i åtanke att det går över?
Inatt jobbar jag första av två jobbnätter. Ska försöka ta mig till jobbet idag på dagen för att fixa deligering innan jag jobbar också. Det är så drygt när någon annan måste ha koll på nycklar och sånt. Sen kommer Frida på lördag, om hon lever. Det har varit total radiotystnad från malmö och i vanlig överdramatisk anda antar jag det värsta.
Jag målar en del, skriver massa, läser det mesta, jobbar lite, tränar mycket och försöker andas ut.
Men jag känner mig så totalt i ofas. Hinner inte med, orkar inte se, har ingen lust. Längtar efter orken, efter att fixa saker. Är det konstigt att jag är trött på att vara ledig efter 12 dagar? Jag vet liksom inte vad jag ska ta mig för. Längtar till hösten, efter skolan, samtidigt som jag är rädd. För att misslyckas.
Usch.
Ibland önskar jag att jag slapp tyngden av att vara mig själv ett tag.
I vanliga fall så brukar jag kunna dricka en kopp kaffe och liksom "sätta igång med dagen". Problemet just nu är att det inte finns något att sätta igång med.
Idag har jag vinkat av föräldrar, hämtat cykel, besökt banken, gymmat, cyklat, hängt med Ann. Sen krashade jag i soffan. Det är där jag sitter nu, lyssnar på Ann när hon lagar mat, överväger att leta efter något att äta.
Mest så ser jag deprimerad och trött ut. Tackade nej till jobb också, får man göra så?
Det är andra gången nu, har verkligen inte någon lust att jobba och ännu mindre lust att avbryta min sexiga stirrande look jag har nu. Det skulle jag ju behöva göra, kan ju inte gå till jobbet och stirra såhär på tanterna.
Var äntligen här och hälsade på idag. Hon får stå ut med rätt mycket, kanske 10 gånger informerade hon mig om att jag var dryg. Jag kan inte förstå vad hon menar.
Imorgon ska hon köra med mig på gymmet. Det blir kul-jobbigt-bra
Till dessa bilder kan jag tillägga att jag sov till 10 imorse. Jag har aldrig sovit till 10 av mig själv, inte när jag inte har gått och lagt mig 05.00 på morgonen innan.
Efter att ha jobbat natten till igår så sov jag hela dagen. Vaknade vid 5, lagade lite middag och sen tittade på film med mamman. Det var rätt mysigt måste jag säga.
Just nu funkar mina dagar typ så just nu. Sova, hänga med familjen, träna och sola. Lagomt.
På måndag åker dom dock till Grekland och hänger där i 3 veckor. Jag får besök av Frida och sen kommer Ann hem om någon vecka, så det blir inte så ensamt.
Dagens plan är att ta sig till gymmet och sen jobba på brännan lite. Hehe. Kommer ihåg förra sommaren då jag slet som en tok för att bli brunare än Viv. I år är målet mest att bli så brun man kan -i Sverige-
Såhär när jag tänker att 7 veckor är lång tid och jag längtar hem, då lyssnar jag på portishead eller som nu radiohead och tänker att allt är rätt okej ändå. Ser fram emot hösten, men vill inte längta efter den. Bara låta den komma när det är dags.
Hur fantastistk är det inte med värme och sol? Även om det är tuffare att palla träning så fyller solens värme mig med en sådan fantastisk energi. Skönt skönt. Sover förövrigt nätterna igenom, skriver dagbok och känner ett enorm sug efter att upprätthålla mitt liv på det här sättet. Med en mer avslappnad instälnning.
Lyssnar förresten på Patti Smiths biografi. Den är otroligt välskriven och intressant.
Eller njae. Det var i alla fall 40 minuter otroligt välspenderade där jag jobbade rumpan av mig, svettades mer än jag någonsin tänkt att man kunde göra och bara slet järnet.
Nu har jag fått i mig middag och tänkte lägga mig för att se en film. Blir green fried tomatoes.
En gammal favoritfilm från min UNGDOM. Nu är jag nämligen inte ung längre utan måste skaffa mig en ny favoritfilm.
Kan tänka mig att det blir något häftigt. Typ star wars.
Nu har jag jobbat min första natt, haft min första recoup morgon. Jag sov bara 5 timmar efter att ha jobbat i natt, men det känns ganska okej. Jag ska ju inte jobba i natt. Sen kör jag imorgon kväll igen. Det var faktiskt kul att jobba. Jag kom in i det fort, trivdes med mina kollegor och försvann helt enkelt.
Idag ska jag *peppar* *peppar* gå på spinning för första gången. Jag är i alla fall anmäld till ett pass. Ska nog försöka kör lite överkropp också, får se vad modern säger.
Annars så är det rätt lugnt här, i brist på våg så har jag inmätning. Det går, givetvis, för sakta. Men riktigt statigt åt rätt håll. Jag drömmer i smyg om att komma hem i höst vältränad som en oxe och känna mig fin.
Det känns som att det kanske är dags nu, jag menar; livet fungerar väldigt bra när det kommer till skola och den sociala biten. Tror kanske att jag är redo att en gång för alla hantera alla känslor och försöka komma till någon sorts överenskommelse med mig själv där jag ligger på en vikt jag trivs med.
för seriöst... den här bloggen har från dag 1 handlat om att jag vill gå ned i vikt, hur jag går ner i vikt, när jag ignorerar att jag går upp i vikt igen. Stora skillanden på vart jag är nu och vart jag har varit är att jag inte längre är i total kris. Jag har sagt det förut och säger det igen, det här året är förhoppningsvis första året utan dramatisk förändring. Jag ska fokusera på att plugga, äta bra och träna. Jobba på själen och hitta min balans. Jag behöver inte längre klura ut vem jag är.. det är rätt tydlig vid det här laget, men jag behöver älska mig själv för allt jag är. Inte sluta äta, inte träna ihjäl mig och inte ha ångest över vart jag är nu. Jag vet att jag är tjock tjock tjock men att hata mig själv för det är lika med att fördömma alla chanser jag har till att hitta ro.
- Missade tydligen intro-natten i går natt.. suck. Ska jobba i natt i stället.
+Opeth spela i Gävle på fredag. O-PETH. Jag dör. Betalar dock inte 860 för biljett, det har jag inte. Så jag får väl stå utanför och tjuvlyssna. Fortfarande opeth <3
- Ingen direkt träning idag. Det blev ingen spinning, sen inget springande och sen inget dansande. Känner mig lite sjuk och inser en sak; slit inte ut kroppen på 4e dagen. Lugna ned dig för tusan.
+ Det var en bra insikt.
+ Mamma gick lös med trimmern på mitt hår. Det blev både kort och bra, skönt!
+ Skolade lillasyster lite i musik idag. Vi började lugnt, mumford & sons och editors, snart går vi vidare till Neurosis.
Nu ska jag strax till jobbet, ska ta med mig gymkortet så att jag kan gymma på vägen hem imorgon, om jag orkar. Har många roliga utmaningar att checka av.
Den här kvällen spenderades som barnvakt. Att dom lyssnar på mig, helt otroligt. Än vet dom inte att två är bättre än en. Eller så gör dom det och tycker helt enkelt om mig nog för att lyssna. fastbunden
Idag gymmade för första gången på väldigt länge. Det var fantastiskt skönt. Men typ lika jobbigt. Det investeras i ett gymkort och imorgon ska det spinnas. Första gången i hela mitt liv. Pepp pepp.
Okej, jag ser inte ut som en happy chicken på kortet, men tyckte att det var viktigt att dokumentera även den här hårfärgen. Fick inte vara gulhårig för min mor. Skönt att ha någon annan som bestämmer. Appro på det så låter jag ju andra bestämma över min träning. Vilket funkar riktigt bra (alla 4 dagar). Det enda jag behöver ändra är lite tidpunkter sen är det bara att köra. Idag till exempel ska jag dansa zumba efter springningen.
Efter att ha crashat klockan 9 igårkväll och sovit fram tills 9 imorse var jag mer än väl förberedd att tackla den här dagen. Det började med dagens utmaning, att springa 30 minuter varje morgon, innan frukost. (Dock blir det lite si och så med det de nätter jag jobbar)
Igår tog min mor ut mig på shopping tur, en ny hoodie, bikini och linnen blev inhandlande. Jag tycker att det känns lämpligt att jag blir bortskämt, väl förtjänt, så att säga.
Nu ska jag ut och spela fotboll med min lillasyster innan jag drar med båda barnen ut på springtur.
Det är kul att hänga med 6åringar, även om jag igår svor att jag aldrig skulle skaffa barn. Dom bara härjade och härjade.
det roliga är att jag inte kommer vara hemma förän klockan 4 imorgon bitti. Gud vad skönt det ska bli att sova ut! Om jag inte blir mördad. Hälften av mig tror att jag kan bli mördad.Nej!! Jag ångrar mig. Det tror jag såklart inte, här skickar vi ut positiva tankar. Jag kommer att klara mig och allt kommer att bli tokbra!! Det här porträttet kallar jag ledsen tax på flygplats.
Jag vill understryka ett par highpoints i min dag - Pojken. Kramen. Snacket -Tentan - Olaf - Min positiva outlook på livet. Hehe. - För mycket bombskämt i tullen.
Min blogg om min flytt till och mitt liv i vackra Holland. Pluggar till arkitekt på roliga TU Delft. Försöker prestera något sånär bra när det kommer till att springa fort och springa långt. Vara kreativ och ha tid för att andas ut.
