Felicia

2011 ska maraformen vara tillbaka igen

åh, hon är så bra min Frida.

Vi har ätit nyttit, tränat bra och skrattat massa.

Idag har jag varit i skolan och jobbat på projektet medans fröken har varit hemma med Chica.

Chica har ju redan tagit övertaget över Frida och vill vara med jämnt!

Efter skolan mötte jag och Olaf upp Frida för att gå ut och äta mat på en mexikansk/thailändsk resturang.

Det var gott och riktigt roligt. Jag är glad kan vara kompis med honom i och utanför skolan.

Dock är jag otroligt förkyld. Nästan så att jag vill gå och lägga mig men det blir det ju inget av.

Hon är här i 10 dagar, vi kommer hinna vara glada, bli trötta på varandra och vara glada igen.

Men efter den här gången så kommer det att dröja ett tag innan vi kan ses igen. Så det gäller att köra på.

Krish hade lagat mat, köpt vin och fixat. Jag har hade present och whiskey med mig.

Vi spenderade hela natten med att spela kort, prata och skratta.

Sen när jag skulle cykla hem beskyllde han mig för att vara full! Värsta jag har hört!

Hehe.

Mysigt var det i alla fall. Och pojken blev ju glad för sin present. Bästa julen på länge!

Nu sitter jag och väntar på att affären öppnar så att jag kan gå och köpa lite lunch.

Hej mina vänner! Jag hoppas att ni hade en fin julafton igår. Jag spenderade dagen pluggande och present ordnande.

Idag ska jag nämligen fira med Krish. Som även fyller år idag. Och om jag har klurar ut en present?

Då vi inte bestämde att vi skulle hänga på hans födelsedag förens i torsdag så blev det lite bråttom att styra upp en present.

Jag landade till sist på att göra ett presentkort på öl i de olika länderna vi ska besöka under 2011. 

Jag kan säga att jag är himla glad över hur många vänner jag har i olika länder. Hade ingen ide vad jag skulle välja för öl för England.

.

Annars så hade jag tvättdag igår. Tvättade 5(!!!) maskiner tvätt och röjde på. Så nu är allt rent och fint tills Fridis kommer.

Okej...

Nu ska jag plocka med mig hunden och gå ut på en promenad. Hon, hunden, är ju även julpimpad

Jag ska fortsätta anstränga mig på samma sätt jag har gjort den sista månaden av skolan. Ge hundra, våga lita på mig själv.

Jag ser gärna att jag har ett marathon under bältet efter 2011. Men för att det ska lyckas så måste jag ge minst 3 månader för att bygga upp mig och gå ner i vikt innan jag kan träna på allvar. Det betyder att jag har 3+5 innan jag är i bra mara form. Alltså blir det till att sikta på ett marathon i Augusti.

Ett lopp som jag har spanat på är detta. Dock så betyder ett maraton 2011 inte att det inte blir några kortare lopp. Funderar på att plocka lite hastighet och ta ett 10k eller ett halvmara under våren. Typ det i Leeds den 8e maj. Helt beroende på hur uppstartandet går.

Äntligen har jag insett, jag måste äta varannan timme för att vara nöjd och glad. Hålla i det här. Se till att ha nog med näring och energi för att orka allt jag vill göra.

Hon måste flytta. Jag måste vara stark nog att ge upp henne. Det kommer att bli tungt. Jag älskar ju den här tjejen.

.

Jag hoppas att 2011 blir ett pojkvänsfritt år, med många vänner och mycket träning.

.

När Frida kommer nästa vecka ska vi sätta och ner och göra den riktiga listan för 2011 och även utvärdera 2010.

Jag älskar att min bästis älskar listor lika mycket som jag.

I februari startade vi upp det det andra projektet i min skola. Det skulle visa sig vara något av det tuffaste jag någonsin varit med om. Men en lärare som mer eller minde idiotförklarade sina studenter och utan uppmuntran så blev det här mitt första misslyckande i Delft. Dock så lärde jag mig fantastiskt mycket och att misslyckas gav mig möjlighet att backa för att få lite perspektiv.

I februrari lärde jag även känna Karolin, en annan svensk i Holland. Även om det var lite bumpy i början så har den vänskapen växt sig stark och fin. Vilken lycka att inte vara ensam svensk i ett litet land.

I mars, jag kommer inte ens ihåg mars. Är det ett bra eller dålig tecken? jag misstänker att jag pluggade på med projektet och var konstant utmattad. Hehe, finns även bara ett mail från i mars, så jag vet inte riktigt vad som pågick då.

I april var det mycket bråk och tjafs. En riktigt tung månad, jag försökte hitta mig själv, desto mer jag kämpade ju mer kändes det som att jag föll handlöst ner i djupet. Det var sjukt tungt och jag kände mig värdelös. Jag tänker att det var i April som Chica kom in i mitt liv för första gången.

Då bara några veckor.

I Maj gjorde jag och Jaapis slut. Vilken otrolig lättnad. Jag kommer ihåg vilken sten som lyftes from mitt hjärta, samtidigt som jag var livrädd. Hade ingen aning om vad som skulle hända, hur jag skulle orka och var jag skulle klara.

Det mest framträdande för maj var ändå vännerna. Dom slöt sig upp omkring mig. Som lejonhonor, vaktande, ömma, tröstande och lugna. Gav mig ett stöd som jag inte visste var möjligt. Jag kunde släppa rädslan, om än för korta perioder och bara vila i vänners famnar.

Jag letade lägenhet och hittade en. Inte vilken lägenhet som helst, utan en helt fantastisk.

Nära skolan, bra hyra och underbara hyresvärdar.

Jag fick även vänner i Delft, Viv och Simone blev mina pluggkompisar. Det var skönt att ha ett hem.

Muse och Editors i Nijmegen

I slutet av maj kom även fröken hit. Meningen var att hon skulle stanna i 4 veckor... Vilket resulterade i en 10 månader lång vistelse.

I juni kom jag igång med träningen, målet var Amsterdam maraton och jag gjorde inte mycket annat än att springa.

Sakta men säkert började jag hitta tillbaka till mig själv. Jag gick ned i vikt och kände mig stark.

Det viktigaste var dock musiken. Jag hade varit död musikmässigt hittade äntligen tillbaka till min öppenhet till ny musik. Det blev mycket blandat. Mycket nytt och framför allt, mycket roligt.

Träningen och maten fungerade fantastiskt bra, jag var dock väldigt ensam. Visste inte hur jag skulle våga ta mig fram i den här stora främmande staden. Var så orolig över hur Paula mådde och kände mig maktlös.

Jag var väldigt duktig på att blogga, skriva dagbok och reflektera över händelser i mitt liv.

La pengar på springgrejer istället för mat.

Augusti började med att Frida kom hit.

Underbara Frida.

Hon kom hit, klippte av mig håret och bara fanns. Vi drack öl, bakade kakor och skrattade ihjäl oss.

Under den senare delen av augusti kom Viv hem. Det i sig kanske inte var så stort.

Men jag träffade Gareth för andra gången.

Så här i efterhand har han berättat att han tyckte att jag var knäpp. Eller snarare att jag ljög för mig själv. Jag kommer ihåg den kvällen, jag satt och sa att jag var så glad hela tiden. Vilket kanske inte stämde, det handlade nog om en stor lättnad. Jag kände att livet hade börjat.

Jag träffade även Jonathan och Krish, pojkarna som skulle bli mina favoriter.

Skolan började igen, och likaså stressen. Springande sköttes dåligt och kilona kom smygandes.

Vi hade pokerkvällar, var ute och svirade, jag tog upp virkandet och kände mig allmänt huslig.

Överlag så var september mest lek.

Jag köpte hängslen, vilket kanske var den bästa investeringen någonsin

Oh! Glömde nästan, i Oktober kom jag även fram till hur gott det är med irish coffee!

Kom även fram till att man kunde köpa stora påsar skittles på bion. Så det blev mycket film...

Amsterdam Marathon.

Chica blev även steriliserad och tyckte synd om sig själv.

I allmänhet var det mycket Chica i oktober

Jag och Gareth gick på långa promenader, runt i skogarna, hem till Jonathan.

Han blev även min handy man som fick laga min cykel för första gången.

Gareth flyttade till London, vilket var lite trist.. Men ändå, så här i efterhand, helt odramatiskt.

Vårt 3e projekt började. Jag träffade Olaf och Raoul. Gillar Olaf mest. Fick många långa timmar med massa skratt.

November var dock en trist månade på träningsfronten. Min skada/överansträngning i vänster ben blev värre och värre. Jag kunde träna relativt bra under en period. Men i det stora hela så har jag varit invalid sedan November. Not good.
December

Okej. Nu har ett år gått.

December har varit månaden när min självkänsla har kommit tillbaka till sitt forna jag, jag har byggt upp ett ordentligt nätverk av vänner och skolan är på topp.

Mamma har varit och hälsat på. Pratat ut, hittat tillbaka till varandra och bara njutit.

Jag har tagit bort all stress från saker som jag inte vill göra. Börjat styra upp realistiska mål

All in all, så kan man säga att det här året toppar 2009, vilket också var helt otroligt.

Det året lämnade jag mitt land, lärde mig ett nytt språk och satsade på förhållandet.

.

Jag är glad för vart jag är nu. Även om det känns trist att Jaapis och jag inte har någon kontakt kan jag tycka att det är upp till honom. Jag förstår att han tyckte att det var drygt att jag totalt stängde ut honom efter att vi hade gjort slut. Men det var vad jag behövde göra för att överleva.

Under 2011 hoppas jag på mer resor, mer skola och framför allt mer springande.

I år har jag valt att stanna kvar i Holland. Skippa att fira, men att ignorera det tolalt... hur kul är det?

Så imorgon ska jag ut och handla inför en -enligt mig- perfekt jul.

Det blir typ plugg och god mat. Ska nog baka lite lussekatter och kanske köpa lite glögg från IKEA.

På måndag kommer ju Fridis, så jag ska investera i en kudde åt henne också.

I söndags när jag skulle ta mig hem från amsterdam tog det mig 2 timmar! en resa som i vanliga fall tar 50 minuter... Det var kaos. KA-OS!

Hur som helst, jag gillar ju snön och klarar mig rätt bra.

Hela jullovet spenderas med plugg, i olika former. Inte bara skolan, utan jag har styrt upp maten och träningen.

Många läxor som måste läras.

Jag känner mig så handfallen inför det här. Vad ska jag göra? Jag fattar att ju mer jag pressar på något som redan är ömt, desto större skaderisk löper jag.

Men vad tusan?

Just nu väntar jag på mitt EU-försäkringskort så att jag kan gå till doktorn. Det känns som mitt enda realistiska alternativ.

Förövrigt går skolan bra, presentation på torsdag. Sjukt stressigt.

Jag ser fram emot mars, då saker och ting lugnar sig lite.

Ska försöka lägga upp ett rehab schema.

Nu ska jag ta mig till skolans bibbla för en heldag med plugg. Ikväll blir det bio med pojkarna.

På torsdag, om en vecka, har vi GO/NO GO presentation. Klarar man den så får man fortsätta. Oh the joy.

Samma torsdag kommer även min kära mor till Nederländerna.

Nu ska jag plugga.

Och förresten, jag sprang 6 kilometer imorse... Det gjorde inte ont.

Kan man våga drömma om ett marathon ändå?

Ångesten om att det skulle kunna vara så mycket bättre samtidigt som man blir stressad över att man vill så mycket mer än alla andra. Vår design är så sjukt komplex, så jämfört med de andra grupperna som kanske har 10 punkter där det måste fungera, så har vi 50. Det är sjukt invecklat och om det inte görs bra så blir det skit.

Känns på det.

En 10 eller en 1. Som alltid med mig.

Tror jag. Inget bestämt, jag ska smälta allt och tänka på saken. Jag har lovat mitt resesällskap att jag vet hur det blir efter jul, så att dom kan boka sina biljetter.

Det känns bra att ha sprungit, det känns trist att jag inte är i bättre form.

Men jag kan bara vara mig själv. 

De senaste två dygnen har jag hunnit med, plugg plugg plugg, en super produktiv/insane dag med min grupp (det är så underbart att jag dör), datorn krashade, Jonathan och jag har försökt fixa min dator, snö snö snö, biljard eller nej förresten... snooker? Jag kan säga såhär, jag fattade ingenting men är tacksam över tålamodet som visades från pojkarnas sida, Jag lyckades på egen hand fixa min dator i dag på efter middagen och tillsist massa promenande i snön. Hunden är så lycklig av snö. Hon springer i stora cirklar och bara härjar.

Jag är dödstrött och vet att jag har en lång dag med mycket plugg imorgon också.

I övrigt är det någon högtid här i Holland nu i helgen också, hur har jag lyckats missa den förut?

Alla får paket och grejer.

Nåväl, nu ska jag ta mig ut med Chica innan jag lagar middag och pluggar vidare.

Något som jag dock har lärt mig är att jag presterar bättre överlag om jag har mycket hela tiden, emellanåt vilar och gör saker som är roliga. Det kan låta logiskt, men det är lite moment 22... Allt blir så mycket roligare när jag investerar tid i det.

nåväl.

Nu ska jag plugga på några timma till och sen sova.

Imorgon blir det skola hela dagen och sen eventuellt biljard med pojkarna. Får se om jag orkar.

.

Signing out

yours truly, flickan som inte har tid att klippa luggen längre.

Vilket är bra. Sakta sakta sakta, ska jag nu börja starta upp. Fokus blir fortsatt styrka.

.

Efter stretching och dusch käkade jag frukost och förberedde lunchen för dagen (jag är duktig och tar med lunch till skolan).

Efter att ha cyklat till skolan och tagit mig upp för ALLA trappor till vårt arbetsbord så går brandlarmet

Mellan 9 och 17 så satt vi och var fantastiskt kreativa.

Här är lite bilder på vad vi har åstakommit idag.

Nåväl, nu har jag precis kommit hem, ätit middag och gått igenom planen för kvällen/resten av veckan.

Jag ska sätta igång och plugga innan jag störtar i säng.