Felicia

Försöker klura ut vad det beror på och har kommit fram till följande faktorer,

för mycket kolhydrater jag tänker att jag är rätt ordentligt insulinresistent och det i samband med att kroppen är van att blanda svält med överätning, leder till en känslighet för kolhydrater... det har ändå varit tio år av upp-nergång, är rätt säker på att det påverkar kroppen.

.

Det värsta är att det är så lätt att stressa upp sig på grund av det här, att jag känner att jag är värdelös och inte kommer att lyckas. Att jag igen måste hitta något nytt och börja om. Men den stora (stora) skillanden den här hången är att det handlar om välmående framför viktnedgång. Jag äter främst såhär för att få bukt på sockerberoendet, att bryta en cykel av missbruk som har pågått i 10 år. Det är sjukt att jag inte vågat erkänna det här för mig själv. Att jag jämt tänker att jag har "problem" men inte ett beroende.

.

Du vet hur det är när man ser på filmer och tv serier (läs alla 12-stegs program) och dom alltid säger "att erkänna är det första steget mot tillfrisknande". Det är otroligt svårt att erkänna. Och även när jag skriver det här så vill jag väldigt gärna lägga till ett "vad jag går igenom är inte så allvarligt som ett riktigt missbruk".

Men det här är ju min verklighet och mina svårigheter. För mig har det ju lett till att jag tappar kontrollen, att jag mår dåligt, har konsekvenser och har låtit mitt liv styras. Jag är otroligt glad över att det inte blev rökning, alkohol eller något annat. Men jag tror att socker är minst lika farligt, jag blir bara lite mindre otrevlig än andra beroenden.

.

Nåväl LCHF har varit ett sätt för mig att hitta kontrollen och lite socker blir lätt mycket socker.

.

.

.

Allt jag kan säga är att jag är ledsen över att det har blivit såhär. Att jag har fastnat så totalt i något och att jag inte har insett det förän nu. Men jag är också så otroligt glad över att jag har insikt och början på kontoll. Vikt kan inte vara ett mått på framgång, välbefinnande och kontroll är målet.