Jag har tänkt och liksom kommit fram till att det säkerligen skulle ha tagit rätt lång tid för mig att våga göra slut med Jaapis.
I och med att han gjorde slut så förändrades hela mitt liv. Även om jag hade fått insikten om hur fel "jag" kändes i vårt förhållande, så tror jag säkert att jag skulle ha fortsatt skylla på mig själv och därför inte insett att han var lika fel som jag var, när det kom till oss.

Jag antar att det är ett bra tecken om man är glad för att någon annan har gjort slut? Eller kanske ett dåligt. Beroende på hur man ser på saken. Hur som helst så känner jag att det är hög tid för mig att lägga ner lite grundregler för mig själv.

1. Jag ska inte bli ihop med någon som jag inte är kär i.
2. Jag ska bo själv tills dess att jag är klar med skolan.
3. Jag ska inte bli ihop med någon som jag inte kan tänka mig att spendera resten av mitt liv med.
4. Den dagen jag börjar tvivlar ska jag faktikst våga säga det och kanske göra något åt saken.
5. Jag ska inte vara ihop med någon som har tydliga promblem med komunikation från dag ett. Och jag ska absolut inte tro på denne när dom säger att det är mitt fel att han inte kan prata med mig.
6. Han måste tycka att jag är rolig och vi måste ha något att prata om.

Så.

Men sen tänkte jag också att det kanske vore lämpligt att vara singel i ett år eller två innan jag går in i något nytt igen.
Jag har liksom aldrig varit såhär bra på att vara själv, och ändå så känns det som att jag har mycket yta att förbättra mig på. Jag har en känsla av att anledningen till att jag var så rädd att göra slut med Jaapis var att jag kände att jag hade allt att förlora. Så jag tänker att om jag har mitt eget så behöver jag inte förlita mig på någon annan.

För er som är i bra förhållanden så kanske det här låter som något självklart och logiskt. Men jag antar att alla har olika lärokurva och min har ju precis lett mig hit.